- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/15जगत्यां पुरषव्याघ्र आस्ते वीरासने रतः | जनेन्द्रो निर्जनं प्राप्य धिङ्मे जन्म सजीवितम् || २-९९-१५jagatyAM puraSavyAghra Aste vIrAsane rataH | janendro nirjanaM prApya dhiGme janma sajIvitam || 2-99-15Rama, the lord of men, a tiger among men, is sitting on the ground in a 'heroic' (yogic) posture in this secluded forest. Oh ! fie upon my birth and my life. [2-99-15]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/14अथ गत्वा मुहूर्तन्तु चित्रकूटं स राघवः | मन्दाकिनीमनुप्राप्तस्तं जनं चेदमब्रवीत् || २-९९-१४atha gatvA muhUrtantu citrakUTaM sa rAghavaH | mandAkinImanuprAptastaM janaM cedamabravIt || 2-99-14Bharata walked for a short distance towards mount Chitrkuta when he reached river Mandakini. And then said to his ministers : - [2-99-14]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/13अत्राहं पुरुषव्याघ्रं गुरुसत्कारकारिणम् | आर्यं द्रक्ष्यामि संहृष्टो महर्षिमिव राघवम् || २-९९-१३atrAhaM puruSavyAghraM gurusatkArakAriNam | AryaM drakSyAmi saMhRSTo maharSimiva rAghavam || 2-99-13I shall see here with a delighted heart the venerable Rama, the best of men, who renders great hospitality (to elders) and who resembles a maharshi. [2-99-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/12यमेवाधातुमिच्छन्ति तापसाः सततं वने | तस्यासौ दृश्यते धूमः सङ्कुलः कृष्णवर्त्मनः || २-९९-१२yamevAdhAtumicchanti tApasAH satataM vane | tasyAsau dRzyate dhUmaH saGkulaH kRSNavartmanaH || 2-99-12Here is the thick smoke emanating from the blacktrailed fire maintained perpetually by the ascetics living in the forest. [2-99-12]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/11इदं चोदात्तदन्तानां कुञ्जराणां तरस्विनाम् | शैलपार्श्वे परिक्रान्तमन्योन्यमभिगर्जताम् || २-९९-११idaM codAttadantAnAM kuJjarANAM tarasvinAm | zailapArzve parikrAntamanyonyamabhigarjatAm || 2-99-11This must be the place on the hillside on which mighty tuskers wander about trumpeting and charging at one another. [2-99-11]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/10उच्चैर्बद्धानि चीराणि लक्ष्मणेन भवेदयम् | अभिज्ञानकृतः पन्था अकाले गन्तुमिच्छता || २-९९-१०uccairbaddhAni cIrANi lakSmaNena bhavedayam | abhijJAnakRtaH panthA akAle gantumicchatA || 2-99-10Here are long bark garments fastened on lofty places as marks of identification left by Lakshmana, to locate the path at odd times which may be needed while going out. [2-99-10]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/9मन्ये प्राप्ताः स्म तं देशं भरद्वाजो यमब्रवीत् | नातिदूरे हि मन्येऽहं नदीं मन्दाकिनीमितः || २-९९-९manye prAptAH sma taM dezaM bharadvAjo yamabravIt | nAtidUre hi manye'haM nadIM mandAkinImitaH || 2-99-9- We must have reached the region about which Bharadwaja had spoken. I think river Mandakini is not far from here. [2-99-9]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/8गच्छन्नेव महाबाहुर्द्युतिमान् भरतः तदा | शत्रुघ्नं चाब्रवीद्धृष्टस्तानमात्यांश्च सर्वशः || २-९९-८gacchanneva mahAbAhurdyutimAn bharataH tadA | zatrughnaM cAbravIddhRSTastAnamAtyAMzca sarvazaH || 2-99-8Walking on, the longarmed, effulgent and delighted Bharata said to Satrughna and the ministers surrounding him : - [2-99-8]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/7ददर्श वने तस्मिन्महतः सञ्चयान्कृतान् | मृगाणां महिषाणां च करीषैः शीत कारणात् || २-९९-७dadarza vane tasminmahataH saJcayAnkRtAn | mRgANAM mahiSANAM ca karISaiH zIta kAraNAt || 2-99-7He also beheld large heaps of dried cakes of dung of buffaloes and deer for use against cold in the forest. [2-99-7]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/6स लक्ष्मणस्य रामस्य ददर्शाऽश्रममीयुषः | कृतं वृक्षेष्वभिज्ञानं कुशचीरैः क्वचित्क्वचित् || २-९९-६sa lakSmaNasya rAmasya dadarzA'zramamIyuSaH | kRtaM vRkSeSvabhijJAnaM kuzacIraiH kvacitkvacit || 2-99-6He ( Bharata ) beheld here and there knots of kusa grass and strips of bark tied on trees as signs to ascertain the way to the hermitage of Rama and Lakshmana. [2-99-6]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/15जगत्यां पुरषव्याघ्र आस्ते वीरासने रतः | जनेन्द्रो निर्जनं प्राप्य धिङ्मे जन्म सजीवितम् || २-९९-१५jagatyAM puraSavyAghra Aste vIrAsane rataH | janendro nirjanaM prApya dhiGme janma sajIvitam || 2-99-15Rama, the lord of men, a tiger among men, is sitting on the ground in a 'heroic' (yogic) posture in this secluded forest. Oh ! fie upon my birth and my life. [2-99-15]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/14अथ गत्वा मुहूर्तन्तु चित्रकूटं स राघवः | मन्दाकिनीमनुप्राप्तस्तं जनं चेदमब्रवीत् || २-९९-१४atha gatvA muhUrtantu citrakUTaM sa rAghavaH | mandAkinImanuprAptastaM janaM cedamabravIt || 2-99-14Bharata walked for a short distance towards mount Chitrkuta when he reached river Mandakini. And then said to his ministers : - [2-99-14]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/13अत्राहं पुरुषव्याघ्रं गुरुसत्कारकारिणम् | आर्यं द्रक्ष्यामि संहृष्टो महर्षिमिव राघवम् || २-९९-१३atrAhaM puruSavyAghraM gurusatkArakAriNam | AryaM drakSyAmi saMhRSTo maharSimiva rAghavam || 2-99-13I shall see here with a delighted heart the venerable Rama, the best of men, who renders great hospitality (to elders) and who resembles a maharshi. [2-99-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/12यमेवाधातुमिच्छन्ति तापसाः सततं वने | तस्यासौ दृश्यते धूमः सङ्कुलः कृष्णवर्त्मनः || २-९९-१२yamevAdhAtumicchanti tApasAH satataM vane | tasyAsau dRzyate dhUmaH saGkulaH kRSNavartmanaH || 2-99-12Here is the thick smoke emanating from the blacktrailed fire maintained perpetually by the ascetics living in the forest. [2-99-12]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/11इदं चोदात्तदन्तानां कुञ्जराणां तरस्विनाम् | शैलपार्श्वे परिक्रान्तमन्योन्यमभिगर्जताम् || २-९९-११idaM codAttadantAnAM kuJjarANAM tarasvinAm | zailapArzve parikrAntamanyonyamabhigarjatAm || 2-99-11This must be the place on the hillside on which mighty tuskers wander about trumpeting and charging at one another. [2-99-11]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/10उच्चैर्बद्धानि चीराणि लक्ष्मणेन भवेदयम् | अभिज्ञानकृतः पन्था अकाले गन्तुमिच्छता || २-९९-१०uccairbaddhAni cIrANi lakSmaNena bhavedayam | abhijJAnakRtaH panthA akAle gantumicchatA || 2-99-10Here are long bark garments fastened on lofty places as marks of identification left by Lakshmana, to locate the path at odd times which may be needed while going out. [2-99-10]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/9मन्ये प्राप्ताः स्म तं देशं भरद्वाजो यमब्रवीत् | नातिदूरे हि मन्येऽहं नदीं मन्दाकिनीमितः || २-९९-९manye prAptAH sma taM dezaM bharadvAjo yamabravIt | nAtidUre hi manye'haM nadIM mandAkinImitaH || 2-99-9- We must have reached the region about which Bharadwaja had spoken. I think river Mandakini is not far from here. [2-99-9]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/8गच्छन्नेव महाबाहुर्द्युतिमान् भरतः तदा | शत्रुघ्नं चाब्रवीद्धृष्टस्तानमात्यांश्च सर्वशः || २-९९-८gacchanneva mahAbAhurdyutimAn bharataH tadA | zatrughnaM cAbravIddhRSTastAnamAtyAMzca sarvazaH || 2-99-8Walking on, the longarmed, effulgent and delighted Bharata said to Satrughna and the ministers surrounding him : - [2-99-8]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/7ददर्श वने तस्मिन्महतः सञ्चयान्कृतान् | मृगाणां महिषाणां च करीषैः शीत कारणात् || २-९९-७dadarza vane tasminmahataH saJcayAnkRtAn | mRgANAM mahiSANAM ca karISaiH zIta kAraNAt || 2-99-7He also beheld large heaps of dried cakes of dung of buffaloes and deer for use against cold in the forest. [2-99-7]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/6स लक्ष्मणस्य रामस्य ददर्शाऽश्रममीयुषः | कृतं वृक्षेष्वभिज्ञानं कुशचीरैः क्वचित्क्वचित् || २-९९-६sa lakSmaNasya rAmasya dadarzA'zramamIyuSaH | kRtaM vRkSeSvabhijJAnaM kuzacIraiH kvacitkvacit || 2-99-6He ( Bharata ) beheld here and there knots of kusa grass and strips of bark tied on trees as signs to ascertain the way to the hermitage of Rama and Lakshmana. [2-99-6]