Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/3
    क्षिप्रं वनमिदं सौम्य नरसङ्घैस्समन्ततः । लुब्धैश्च सहितैरेभिस्त्वमन्वेषितुमर्हसि ॥ २-९८-३kSipraM vanamidaM saumya narasaGghaissamantataH । lubdhaizca sahitairebhistvamanveSitumarhasi ॥ 2-98-3- 'Oh ! dear ( Satrughna ), you should explore this forest quickly along with groups of our people and hunters as well. ॥ 2-98-3॥
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/2
    निविष्टमात्रे सैन्ये तु यथोद्देशं विनीतवत् । भरतो भ्रातरं वाक्यं शत्रुघ्नमिदमब्रवीत् ॥ २-९८-२niviSTamAtre sainye tu yathoddezaM vinItavat । bharato bhrAtaraM vAkyaM zatrughnamidamabravIt ॥ 2-98-2After the army encamped in the assigned places, Bharata said to his brother Satrughna thus ॥ 2-98-2॥
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/1
    निवेश्य सेनां तु विभुः पद्भ्यां पादवतां वरः । अभिगन्तुं स काकुत्थ्समियेष गुरुवर्तकम् ॥ २-९८-१nivezya senAM tu vibhuH padbhyAM pAdavatAM varaH । abhigantuM sa kAkutthsamiyeSa guruvartakam ॥ 2-98-1On encamping the army, lord Bharata, the best among men, wished to approach on foot Rama who was devoted to his father. ॥ 2-98-1॥
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/31
    सा चित्रकूटे भरतेन सेना धर्मं पुरस्कृत्य विधूय दर्पम् । प्रसादनार्थं रघुनन्दनस्य विराजते नीतिमता प्रणीता ॥ २-९७-३१sA citrakUTe bharatena senA dharmaM puraskRtya vidhUya darpam । prasAdanArthaM raghunandanasya virAjate nItimatA praNItA ॥ 2-97-31The army brought by Bharata, the great moralist, was shining around Chitrakuta mountain following dharma, and casting off all pride, in order to please Rama. ॥ 2-97-31॥
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/30
    अध्यर्धमिक्ष्वाकुचमूर्योजनं पर्वतस्य सा । पार्श्वे न्यविशदावृत्य गजवाजिरथाकुला ॥ २-९७-३०adhyardhamikSvAkucamUryojanaM parvatasya sA । pArzve nyavizadAvRtya gajavAjirathAkulA ॥ 2-97-30The army of the descendant of Ikshvaku's ( Bharata's ) army full of horses, elephants and chariots covering a distance of more than one and a half yojanas encamped by the side of the mountain. ॥ 2-97-30॥
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/29
    भरतेनापि सन्दिष्टा सम्मर्दो न भवेदिति । समन्तात्तस्य शैलस्य सेना वासमकल्पयत् ॥ २-९७-२९bharatenApi sandiSTA sammardo na bhavediti । samantAttasya zailasya senA vAsamakalpayat ॥ 2-97-29Let not the hermitage be crowded, commanded Bharata, and the army encamped around the mountain. ॥ 2-97-29॥
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/28
    अवतीर्य तु सालाग्रात्तस्मात्स समितिञ्जयः । लक्ष्मणः प्राञ्जलिर्भूत्वा तस्थौ रामस्य पार्श्वतः ॥ २-९७-२८avatIrya tu sAlAgrAttasmAtsa samitiJjayaH । lakSmaNaH prAJjalirbhUtvA tasthau rAmasya pArzvataH ॥ 2-97-28Lakshmana, the conqueror of foes, descended from the top of the sala tree and stood by the side of Rama with folded palms. ॥ 2-97-28॥
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/27
    वृक्षाग्रादवरोह त्वं कुरु लक्ष्मण मद्वचः । इतीव रामो धर्मात्मा सौमित्रिं तमुवाच ह ॥ २-९७-२७vRkSAgrAdavaroha tvaM kuru lakSmaNa madvacaH । itIva rAmo dharmAtmA saumitriM tamuvAca ha ॥ 2-97-27Get off the treetop, Oh ! Lakshmana, and do what I say.', said the righteous Rama to Saumitri ( Lakshmana ). ॥ 2-97-27॥
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/26
    न तु पश्यामि तच्छत्रं पाण्डुरं लोकसत्कृतम् । पितुर्दिव्यं महाबाहो संशयो भवतीह मे ॥ २-९७-२६na tu pazyAmi tacchatraM pANDuraM lokasatkRtam । piturdivyaM mahAbAho saMzayo bhavatIha me ॥ 2-97-26I do not see, Oh ! long-armed one, that splendid white canopy of my father, well-respected by men. And this gives rise to doubts in my mind. ॥ 2-97-26॥
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/25
    स एष सुमहाकायः कम्पते वाहिनीमुखे । नागः शत्रुञ्जयो नाम वृद्धस्तातस्य धीमतः ॥ २-९७-२५sa eSa sumahAkAyaH kampate vAhinImukhe । nAgaH zatruJjayo nAma vRddhastAtasya dhImataH ॥ 2-97-25There is that huge and aged elephant named Satrunjaya which belogns to our sagacious father proceeding at the head of the army. ॥ 2-97-25॥