Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/3
    क्षिप्रं वनमिदं सौम्य नरसङ्घैस्समन्ततः | लुब्धैश्च सहितैरेभिस्त्वमन्वेषितुमर्हसि || २-९८-३kSipraM vanamidaM saumya narasaGghaissamantataH | lubdhaizca sahitairebhistvamanveSitumarhasi || 2-98-3- 'Oh ! dear ( Satrughna ), you should explore this forest quickly along with groups of our people and hunters as well. [2-98-3]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/2
    निविष्टमात्रे सैन्ये तु यथोद्देशं विनीतवत् | भरतो भ्रातरं वाक्यं शत्रुघ्नमिदमब्रवीत् || २-९८-२niviSTamAtre sainye tu yathoddezaM vinItavat | bharato bhrAtaraM vAkyaM zatrughnamidamabravIt || 2-98-2After the army encamped in the assigned places, Bharata said to his brother Satrughna thus : - [2-98-2]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/1
    निवेश्य सेनां तु विभुः पद्भ्यां पादवतां वरः | अभिगन्तुं स काकुत्थ्समियेष गुरुवर्तकम् || २-९८-१nivezya senAM tu vibhuH padbhyAM pAdavatAM varaH | abhigantuM sa kAkutthsamiyeSa guruvartakam || 2-98-1On encamping the army, lord Bharata, the best among men, wished to approach on foot Rama who was devoted to his father. [2-98-1]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/31
    सा चित्रकूटे भरतेन सेना धर्मं पुरस्कृत्य विधूय दर्पम् | प्रसादनार्थं रघुनन्दनस्य विराजते नीतिमता प्रणीता || २-९७-३१sA citrakUTe bharatena senA dharmaM puraskRtya vidhUya darpam | prasAdanArthaM raghunandanasya virAjate nItimatA praNItA || 2-97-31The army brought by Bharata, the great moralist, was shining around Chitrakuta mountain following dharma, and casting off all pride, in order to please Rama. [2-97-31]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/30
    अध्यर्धमिक्ष्वाकुचमूर्योजनं पर्वतस्य सा | पार्श्वे न्यविशदावृत्य गजवाजिरथाकुला || २-९७-३०adhyardhamikSvAkucamUryojanaM parvatasya sA | pArzve nyavizadAvRtya gajavAjirathAkulA || 2-97-30The army of the descendant of Ikshvaku's ( Bharata's ) army full of horses, elephants and chariots covering a distance of more than one and a half yojanas encamped by the side of the mountain. [2-97-30]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/29
    भरतेनापि सन्दिष्टा सम्मर्दो न भवेदिति | समन्तात्तस्य शैलस्य सेना वासमकल्पयत् || २-९७-२९bharatenApi sandiSTA sammardo na bhavediti | samantAttasya zailasya senA vAsamakalpayat || 2-97-29Let not the hermitage be crowded, commanded Bharata, and the army encamped around the mountain. [2-97-29]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/28
    अवतीर्य तु सालाग्रात्तस्मात्स समितिञ्जयः | लक्ष्मणः प्राञ्जलिर्भूत्वा तस्थौ रामस्य पार्श्वतः || २-९७-२८avatIrya tu sAlAgrAttasmAtsa samitiJjayaH | lakSmaNaH prAJjalirbhUtvA tasthau rAmasya pArzvataH || 2-97-28Lakshmana, the conqueror of foes, descended from the top of the sala tree and stood by the side of Rama with folded palms. [2-97-28]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/27
    वृक्षाग्रादवरोह त्वं कुरु लक्ष्मण मद्वचः | इतीव रामो धर्मात्मा सौमित्रिं तमुवाच ह || २-९७-२७vRkSAgrAdavaroha tvaM kuru lakSmaNa madvacaH | itIva rAmo dharmAtmA saumitriM tamuvAca ha || 2-97-27Get off the treetop, Oh ! Lakshmana, and do what I say.', said the righteous Rama to Saumitri ( Lakshmana ). [2-97-27]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/26
    न तु पश्यामि तच्छत्रं पाण्डुरं लोकसत्कृतम् | पितुर्दिव्यं महाबाहो संशयो भवतीह मे || २-९७-२६na tu pazyAmi tacchatraM pANDuraM lokasatkRtam | piturdivyaM mahAbAho saMzayo bhavatIha me || 2-97-26I do not see, Oh ! long-armed one, that splendid white canopy of my father, well-respected by men. And this gives rise to doubts in my mind. [2-97-26]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/97/25
    स एष सुमहाकायः कम्पते वाहिनीमुखे | नागः शत्रुञ्जयो नाम वृद्धस्तातस्य धीमतः || २-९७-२५sa eSa sumahAkAyaH kampate vAhinImukhe | nAgaH zatruJjayo nAma vRddhastAtasya dhImataH || 2-97-25There is that huge and aged elephant named Satrunjaya which belogns to our sagacious father proceeding at the head of the army. [2-97-25]