Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/5
    शालायास्त्वग्रत स्तस्या ददर्श भरत स्तदा । काष्ठानि चावभग्नानि पुष्पाण्युपचितानि च ॥ २-९९-५zAlAyAstvagrata stasyA dadarza bharata stadA । kASThAni cAvabhagnAni puSpANyupacitAni ca ॥ 2-99-5In front of that hut Bharata beheld shattered logs of wood and also flowers plucked. ॥ 2-99-5॥
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/4
    गच्छन्नेवाथ भरतस्तापसालय संस्थिताम् । भ्रातुः पर्णकुटीं श्रीमानुटजं च ददर्श ह ॥ २-९९-४gacchannevAtha bharatastApasAlaya saMsthitAm । bhrAtuH parNakuTIM zrImAnuTajaM ca dadarza ha ॥ 2-99-4While walking, Bharata beheld a hut made of leaves looking like a hermit's cottage. ॥ 2-99-4॥
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/3
    सुमन्त्रस्त्वपि शत्रुघ्नमदूरादन्वपद्यत । रामदर्शनजस्तर्षो भरतस्येव तस्य च ॥ २-९९-३sumantrastvapi zatrughnamadUrAdanvapadyata । rAmadarzanajastarSo bharatasyeva tasya ca ॥ 2-99-3Sumantra, who was overeager, like Bharata, to see Rama, followed Satrughna who was not far from him. ॥ 2-99-3॥
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/2
    ऋषिं वसिष्ठं सन्दिश्य मातृ़र्मे शीघ्रमानय । इति त्वरितमग्रे स जगाम गुरुवत्सलः ॥ २-९९-२RSiM vasiSThaM sandizya mAtR़rme zIghramAnaya । iti tvaritamagre sa jagAma guruvatsalaH ॥ 2-99-2Bharata, deeply devoted towards elders, indicated to sage Vasistha to bring along the mothers, and proceeded ahead quickly. ॥ 2-99-2॥
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/1
    निविष्टायां तु सेनायामुत्सुको भरतस्तदा । जगाम भ्रातरं द्रष्टुं शत्रुघ्नमनुदर्शयन् ॥ २-९९-१niviSTAyAM tu senAyAmutsuko bharatastadA । jagAma bhrAtaraM draSTuM zatrughnamanudarzayan ॥ 2-99-1Eager to see his brother, Bharata encamped the army and set out showing the hermitage to Satrughna. ॥ 2-99-1॥
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/18
    स चित्रकूटे तु गिरौ निशम्यव रामाश्रमं पुण्यजनोपपन्नम् । गुहेन सार्धं त्वरितो जगाम पुनर्निवेश्यैव चमूं महात्मा ॥ २-९८-१८sa citrakUTe tu girau nizamyava rAmAzramaM puNyajanopapannam । guhena sArdhaM tvarito jagAma punarnivezyaiva camUM mahAtmA ॥ 2-98-18Having heard of Rama's hermitage on the Chitrakuta mountain inhabited by pious men, magnanimous Bharata, commanded his army to stay at a distance, and quickly proceeded with Guha. ॥ 2-98-18॥
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/17
    तं दृष्ट्वा भरत श्रीमान्मुमोद सह बान्धवः । अत्र राम इति ज्ञात्वा गतः पारमिवाम्भसः ॥ २-९८-१७taM dRSTvA bharata zrImAnmumoda saha bAndhavaH । atra rAma iti jJAtvA gataH pAramivAmbhasaH ॥ 2-98-17On seeing the smoke, majestic Bharata in the company of relatives concluded that Rama was staying there and rejoiced like a man who had reached the other bank of the river. ॥ 2-98-17॥
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/16
    स गिरेश्चित्रकूटस्य सालमासाद्य पुष्पितम् । रामाश्रमगतस्याग्नेर्ददर्श ध्वजमुच्छ्रितम् ॥ २-९८-१६sa girezcitrakUTasya sAlamAsAdya puSpitam । rAmAzramagatasyAgnerdadarza dhvajamucchritam ॥ 2-98-16Having reached a flowering sala tree atop Chitrakuta mountain, he beheld a lofty banner of smoke rising from the fire burning in Rama's hermitage. ॥ 2-98-16॥
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/15
    स तानि द्रुमजालानि जातानि गिरिसानुषु । पुष्पिताग्राणि मध्येन जगाम वदतां वरः ॥ २-९८-१५sa tAni drumajAlAni jAtAni girisAnuSu । puSpitAgrANi madhyena jagAma vadatAM varaH ॥ 2-98-15Bharata, the best among the eloquent, made his way amidst multitude of trees grown on mountain slopes with their tops in full bloom. ॥ 2-98-15॥
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/14
    एवमुक्त्वा महातेजा भरतः पुरषर्षभः । पद्भ्यामेव महाबाहुः प्रविवेश महाद्वनम् ॥ २-९८-१४evamuktvA mahAtejA bharataH puraSarSabhaH । padbhyAmeva mahAbAhuH praviveza mahAdvanam ॥ 2-98-14Having said thus, the best of men, mightyarmed and highly energetic Bharata entered the great forest on foot. ॥ 2-98-14॥