- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/5शालायास्त्वग्रत स्तस्या ददर्श भरत स्तदा | काष्ठानि चावभग्नानि पुष्पाण्युपचितानि च || २-९९-५zAlAyAstvagrata stasyA dadarza bharata stadA | kASThAni cAvabhagnAni puSpANyupacitAni ca || 2-99-5In front of that hut Bharata beheld shattered logs of wood and also flowers plucked. [2-99-5]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/4गच्छन्नेवाथ भरतस्तापसालय संस्थिताम् | भ्रातुः पर्णकुटीं श्रीमानुटजं च ददर्श ह || २-९९-४gacchannevAtha bharatastApasAlaya saMsthitAm | bhrAtuH parNakuTIM zrImAnuTajaM ca dadarza ha || 2-99-4While walking, Bharata beheld a hut made of leaves looking like a hermit's cottage. [2-99-4]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/3सुमन्त्रस्त्वपि शत्रुघ्नमदूरादन्वपद्यत | रामदर्शनजस्तर्षो भरतस्येव तस्य च || २-९९-३sumantrastvapi zatrughnamadUrAdanvapadyata | rAmadarzanajastarSo bharatasyeva tasya ca || 2-99-3Sumantra, who was overeager, like Bharata, to see Rama, followed Satrughna who was not far from him. [2-99-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/2ऋषिं वसिष्ठं सन्दिश्य मातृ़र्मे शीघ्रमानय | इति त्वरितमग्रे स जगाम गुरुवत्सलः || २-९९-२RSiM vasiSThaM sandizya mAtR़rme zIghramAnaya | iti tvaritamagre sa jagAma guruvatsalaH || 2-99-2Bharata, deeply devoted towards elders, indicated to sage Vasistha to bring along the mothers, and proceeded ahead quickly. [2-99-2]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/1निविष्टायां तु सेनायामुत्सुको भरतस्तदा | जगाम भ्रातरं द्रष्टुं शत्रुघ्नमनुदर्शयन् || २-९९-१niviSTAyAM tu senAyAmutsuko bharatastadA | jagAma bhrAtaraM draSTuM zatrughnamanudarzayan || 2-99-1Eager to see his brother, Bharata encamped the army and set out showing the hermitage to Satrughna. [2-99-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/18स चित्रकूटे तु गिरौ निशम्यव रामाश्रमं पुण्यजनोपपन्नम् | गुहेन सार्धं त्वरितो जगाम पुनर्निवेश्यैव चमूं महात्मा || २-९८-१८sa citrakUTe tu girau nizamyava rAmAzramaM puNyajanopapannam | guhena sArdhaM tvarito jagAma punarnivezyaiva camUM mahAtmA || 2-98-18Having heard of Rama's hermitage on the Chitrakuta mountain inhabited by pious men, magnanimous Bharata, commanded his army to stay at a distance, and quickly proceeded with Guha. [2-98-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/17तं दृष्ट्वा भरत श्रीमान्मुमोद सह बान्धवः | अत्र राम इति ज्ञात्वा गतः पारमिवाम्भसः || २-९८-१७taM dRSTvA bharata zrImAnmumoda saha bAndhavaH | atra rAma iti jJAtvA gataH pAramivAmbhasaH || 2-98-17On seeing the smoke, majestic Bharata in the company of relatives concluded that Rama was staying there and rejoiced like a man who had reached the other bank of the river. [2-98-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/16स गिरेश्चित्रकूटस्य सालमासाद्य पुष्पितम् | रामाश्रमगतस्याग्नेर्ददर्श ध्वजमुच्छ्रितम् || २-९८-१६sa girezcitrakUTasya sAlamAsAdya puSpitam | rAmAzramagatasyAgnerdadarza dhvajamucchritam || 2-98-16Having reached a flowering sala tree atop Chitrakuta mountain, he beheld a lofty banner of smoke rising from the fire burning in Rama's hermitage. [2-98-16]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/15स तानि द्रुमजालानि जातानि गिरिसानुषु | पुष्पिताग्राणि मध्येन जगाम वदतां वरः || २-९८-१५sa tAni drumajAlAni jAtAni girisAnuSu | puSpitAgrANi madhyena jagAma vadatAM varaH || 2-98-15Bharata, the best among the eloquent, made his way amidst multitude of trees grown on mountain slopes with their tops in full bloom. [2-98-15]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/14एवमुक्त्वा महातेजा भरतः पुरषर्षभः | पद्भ्यामेव महाबाहुः प्रविवेश महाद्वनम् || २-९८-१४evamuktvA mahAtejA bharataH puraSarSabhaH | padbhyAmeva mahAbAhuH praviveza mahAdvanam || 2-98-14Having said thus, the best of men, mightyarmed and highly energetic Bharata entered the great forest on foot. [2-98-14]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/5शालायास्त्वग्रत स्तस्या ददर्श भरत स्तदा | काष्ठानि चावभग्नानि पुष्पाण्युपचितानि च || २-९९-५zAlAyAstvagrata stasyA dadarza bharata stadA | kASThAni cAvabhagnAni puSpANyupacitAni ca || 2-99-5In front of that hut Bharata beheld shattered logs of wood and also flowers plucked. [2-99-5]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/4गच्छन्नेवाथ भरतस्तापसालय संस्थिताम् | भ्रातुः पर्णकुटीं श्रीमानुटजं च ददर्श ह || २-९९-४gacchannevAtha bharatastApasAlaya saMsthitAm | bhrAtuH parNakuTIM zrImAnuTajaM ca dadarza ha || 2-99-4While walking, Bharata beheld a hut made of leaves looking like a hermit's cottage. [2-99-4]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/3सुमन्त्रस्त्वपि शत्रुघ्नमदूरादन्वपद्यत | रामदर्शनजस्तर्षो भरतस्येव तस्य च || २-९९-३sumantrastvapi zatrughnamadUrAdanvapadyata | rAmadarzanajastarSo bharatasyeva tasya ca || 2-99-3Sumantra, who was overeager, like Bharata, to see Rama, followed Satrughna who was not far from him. [2-99-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/2ऋषिं वसिष्ठं सन्दिश्य मातृ़र्मे शीघ्रमानय | इति त्वरितमग्रे स जगाम गुरुवत्सलः || २-९९-२RSiM vasiSThaM sandizya mAtR़rme zIghramAnaya | iti tvaritamagre sa jagAma guruvatsalaH || 2-99-2Bharata, deeply devoted towards elders, indicated to sage Vasistha to bring along the mothers, and proceeded ahead quickly. [2-99-2]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/99/1निविष्टायां तु सेनायामुत्सुको भरतस्तदा | जगाम भ्रातरं द्रष्टुं शत्रुघ्नमनुदर्शयन् || २-९९-१niviSTAyAM tu senAyAmutsuko bharatastadA | jagAma bhrAtaraM draSTuM zatrughnamanudarzayan || 2-99-1Eager to see his brother, Bharata encamped the army and set out showing the hermitage to Satrughna. [2-99-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/18स चित्रकूटे तु गिरौ निशम्यव रामाश्रमं पुण्यजनोपपन्नम् | गुहेन सार्धं त्वरितो जगाम पुनर्निवेश्यैव चमूं महात्मा || २-९८-१८sa citrakUTe tu girau nizamyava rAmAzramaM puNyajanopapannam | guhena sArdhaM tvarito jagAma punarnivezyaiva camUM mahAtmA || 2-98-18Having heard of Rama's hermitage on the Chitrakuta mountain inhabited by pious men, magnanimous Bharata, commanded his army to stay at a distance, and quickly proceeded with Guha. [2-98-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/17तं दृष्ट्वा भरत श्रीमान्मुमोद सह बान्धवः | अत्र राम इति ज्ञात्वा गतः पारमिवाम्भसः || २-९८-१७taM dRSTvA bharata zrImAnmumoda saha bAndhavaH | atra rAma iti jJAtvA gataH pAramivAmbhasaH || 2-98-17On seeing the smoke, majestic Bharata in the company of relatives concluded that Rama was staying there and rejoiced like a man who had reached the other bank of the river. [2-98-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/16स गिरेश्चित्रकूटस्य सालमासाद्य पुष्पितम् | रामाश्रमगतस्याग्नेर्ददर्श ध्वजमुच्छ्रितम् || २-९८-१६sa girezcitrakUTasya sAlamAsAdya puSpitam | rAmAzramagatasyAgnerdadarza dhvajamucchritam || 2-98-16Having reached a flowering sala tree atop Chitrakuta mountain, he beheld a lofty banner of smoke rising from the fire burning in Rama's hermitage. [2-98-16]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/15स तानि द्रुमजालानि जातानि गिरिसानुषु | पुष्पिताग्राणि मध्येन जगाम वदतां वरः || २-९८-१५sa tAni drumajAlAni jAtAni girisAnuSu | puSpitAgrANi madhyena jagAma vadatAM varaH || 2-98-15Bharata, the best among the eloquent, made his way amidst multitude of trees grown on mountain slopes with their tops in full bloom. [2-98-15]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/98/14एवमुक्त्वा महातेजा भरतः पुरषर्षभः | पद्भ्यामेव महाबाहुः प्रविवेश महाद्वनम् || २-९८-१४evamuktvA mahAtejA bharataH puraSarSabhaH | padbhyAmeva mahAbAhuH praviveza mahAdvanam || 2-98-14Having said thus, the best of men, mightyarmed and highly energetic Bharata entered the great forest on foot. [2-98-14]