- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/6स तु संज्ञां पुनर्लब्ध्वा नेत्राभ्यामस्रमुत्सृजन् | उपाक्रामत काकुत्स्थ कृपणं बहु भाषितुम् || २-१०२-६sa tu saMjJAM punarlabdhvA netrAbhyAmasramutsRjan | upAkrAmata kAkutstha kRpaNaM bahu bhASitum || 2-102-6On regaining consciousness, shedding tears profusely, Rama again started speaking piteously. [2-102-6]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/5भ्रातरस्ते महेष्वासं सर्वतश्शोककर्शितम् | रुदन्तस्सह वैदेह्या सिषिचुस्सलिलेन वै || २-१०२-५bhrAtaraste maheSvAsaM sarvatazzokakarzitam | rudantassaha vaidehyA siSicussalilena vai || 2-102-5- afflicted with grief, the great archer ( Rama ) with those brothers on all sides and Sita lamenting and sprinkling water on him. [2-102-5]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/4तथा हि पतितं रामं जगत्यां जगतीपतिम् | कूलघातपरिश्रान्तं प्रसुप्तमिव कुञ्जरम् || २-१०२-४tathA hi patitaM rAmaM jagatyAM jagatIpatim | kUlaghAtaparizrAntaM prasuptamiva kuJjaram || 2-102-4Rama, lord of the earth who had fallen down on the ground, and was lying like an elephant exhausted from repeatedly striking a river bank..... - [2-102-4]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/3प्रगृह्य रामो बाहू वैपुष्पिताग्रो यथा द्रुमः | वने परशुना कृत्तस्तथा भुवि पपात ह || २-१०३-३pragRhya rAmo bAhU vaipuSpitAgro yathA drumaH | vane parazunA kRttastathA bhuvi papAta ha || 2-103-3- Rama, stretching forth both his arms, fell down on the ground like a tree with flowering tops severed by an axe in the forest. [2-102-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/2तं तु वज्रमिवोत्सृष्टमाहवे दानवारिणा | वाग्वज्रंभरते नोक्त ममनोज्ञं परन्तपः || २-१०२-२taM tu vajramivotsRSTamAhave dAnavAriNA | vAgvajraMbharate nokta mamanojJaM parantapaH || 2-102-2On hearing the thunderlike words spoken by Bharata afflicting the mind, like the thunderbolt hurled by Indra (enemy of demons) in a battle, the scorcher of enemies,..... - [2-102-2]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/1तां श्रुत्वा करुणां वाचं पितुर्मरणसंहिताम् | राघवो भरते नोक्तां बभूव गतचेतनः || २-१०२-१tAM zrutvA karuNAM vAcaM piturmaraNasaMhitAm | rAghavo bharate noktAM babhUva gatacetanaH || 2-102-1Having heard the words of Bharata regarding the death of his father, Rama became unconscious. [2-102-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/101/9त्वामेव शोचंस्तव दर्शनेप्सुस्त्वय्येव सक्तामनिवर्त्य बुद्धिम् | त्वया विहीन स्तव शोकमग्नस्त्वां संस्मरन्नस्तमितः पिता ते || २-१०१-९tvAmeva zocaMstava darzanepsustvayyeva saktAmanivartya buddhim | tvayA vihIna stava zokamagnastvAM saMsmarannastamitaH pitA te || 2-101-9Your father, deprived of you, brooding over you, wishing to behold you, unable to divert his mind fixed on you, remembering you alone and immersed in sorrow departed (from this world). [2-101-9]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/101/8प्रियेण किल दत्तं हि पितृलोकेषु राघव | अक्षय्यं भवतीत्याहुर्भवांश्चैव पितुः प्रियः || २-१०१-८priyeNa kila dattaM hi pitRlokeSu rAghava | akSayyaM bhavatItyAhurbhavAMzcaiva pituH priyaH || 2-101-8Oh ! son of Raghu's race, it is said that whatever is offered by a dear son becomes eternal in the world of manes. You alone are the beloved son of our father. [2-101-8]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/101/7उत्तिष्ठ पुरुषव्याघ्र क्रियतामुदकं पितुः | अहं चायं च शत्रुघ्नः पूर्वमेव कृतोदकौ || २-१०१-७uttiSTha puruSavyAghra kriyatAmudakaM pituH | ahaM cAyaM ca zatrughnaH pUrvameva kRtodakau || 2-101-7Arise, Oh ! best of men and offer libations to our father. I and Satrughna have already done so. [2-101-7]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/101/6निष्क्रान्तमात्रे भवति ससीते सहलक्ष्मणे | दुःखशोकाभिभूतस्तु राजा त्रिदिवमभ्यगात् || २-१०१-६niSkrAntamAtre bhavati sasIte sahalakSmaNe | duHkhazokAbhibhUtastu rAjA tridivamabhyagAt || 2-101-6As soon as you set out for the forest along with Sita and Lakshmana, the king, overwhelmed with grief, attained heaven. [2-101-6]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/6स तु संज्ञां पुनर्लब्ध्वा नेत्राभ्यामस्रमुत्सृजन् | उपाक्रामत काकुत्स्थ कृपणं बहु भाषितुम् || २-१०२-६sa tu saMjJAM punarlabdhvA netrAbhyAmasramutsRjan | upAkrAmata kAkutstha kRpaNaM bahu bhASitum || 2-102-6On regaining consciousness, shedding tears profusely, Rama again started speaking piteously. [2-102-6]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/5भ्रातरस्ते महेष्वासं सर्वतश्शोककर्शितम् | रुदन्तस्सह वैदेह्या सिषिचुस्सलिलेन वै || २-१०२-५bhrAtaraste maheSvAsaM sarvatazzokakarzitam | rudantassaha vaidehyA siSicussalilena vai || 2-102-5- afflicted with grief, the great archer ( Rama ) with those brothers on all sides and Sita lamenting and sprinkling water on him. [2-102-5]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/4तथा हि पतितं रामं जगत्यां जगतीपतिम् | कूलघातपरिश्रान्तं प्रसुप्तमिव कुञ्जरम् || २-१०२-४tathA hi patitaM rAmaM jagatyAM jagatIpatim | kUlaghAtaparizrAntaM prasuptamiva kuJjaram || 2-102-4Rama, lord of the earth who had fallen down on the ground, and was lying like an elephant exhausted from repeatedly striking a river bank..... - [2-102-4]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/3प्रगृह्य रामो बाहू वैपुष्पिताग्रो यथा द्रुमः | वने परशुना कृत्तस्तथा भुवि पपात ह || २-१०३-३pragRhya rAmo bAhU vaipuSpitAgro yathA drumaH | vane parazunA kRttastathA bhuvi papAta ha || 2-103-3- Rama, stretching forth both his arms, fell down on the ground like a tree with flowering tops severed by an axe in the forest. [2-102-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/2तं तु वज्रमिवोत्सृष्टमाहवे दानवारिणा | वाग्वज्रंभरते नोक्त ममनोज्ञं परन्तपः || २-१०२-२taM tu vajramivotsRSTamAhave dAnavAriNA | vAgvajraMbharate nokta mamanojJaM parantapaH || 2-102-2On hearing the thunderlike words spoken by Bharata afflicting the mind, like the thunderbolt hurled by Indra (enemy of demons) in a battle, the scorcher of enemies,..... - [2-102-2]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/102/1तां श्रुत्वा करुणां वाचं पितुर्मरणसंहिताम् | राघवो भरते नोक्तां बभूव गतचेतनः || २-१०२-१tAM zrutvA karuNAM vAcaM piturmaraNasaMhitAm | rAghavo bharate noktAM babhUva gatacetanaH || 2-102-1Having heard the words of Bharata regarding the death of his father, Rama became unconscious. [2-102-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/101/9त्वामेव शोचंस्तव दर्शनेप्सुस्त्वय्येव सक्तामनिवर्त्य बुद्धिम् | त्वया विहीन स्तव शोकमग्नस्त्वां संस्मरन्नस्तमितः पिता ते || २-१०१-९tvAmeva zocaMstava darzanepsustvayyeva saktAmanivartya buddhim | tvayA vihIna stava zokamagnastvAM saMsmarannastamitaH pitA te || 2-101-9Your father, deprived of you, brooding over you, wishing to behold you, unable to divert his mind fixed on you, remembering you alone and immersed in sorrow departed (from this world). [2-101-9]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/101/8प्रियेण किल दत्तं हि पितृलोकेषु राघव | अक्षय्यं भवतीत्याहुर्भवांश्चैव पितुः प्रियः || २-१०१-८priyeNa kila dattaM hi pitRlokeSu rAghava | akSayyaM bhavatItyAhurbhavAMzcaiva pituH priyaH || 2-101-8Oh ! son of Raghu's race, it is said that whatever is offered by a dear son becomes eternal in the world of manes. You alone are the beloved son of our father. [2-101-8]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/101/7उत्तिष्ठ पुरुषव्याघ्र क्रियतामुदकं पितुः | अहं चायं च शत्रुघ्नः पूर्वमेव कृतोदकौ || २-१०१-७uttiSTha puruSavyAghra kriyatAmudakaM pituH | ahaM cAyaM ca zatrughnaH pUrvameva kRtodakau || 2-101-7Arise, Oh ! best of men and offer libations to our father. I and Satrughna have already done so. [2-101-7]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/101/6निष्क्रान्तमात्रे भवति ससीते सहलक्ष्मणे | दुःखशोकाभिभूतस्तु राजा त्रिदिवमभ्यगात् || २-१०१-६niSkrAntamAtre bhavati sasIte sahalakSmaNe | duHkhazokAbhibhUtastu rAjA tridivamabhyagAt || 2-101-6As soon as you set out for the forest along with Sita and Lakshmana, the king, overwhelmed with grief, attained heaven. [2-101-6]