Search
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/29निकृत्तपक्षं रुधिरावसिक्तं स गृध्रराजं परिरभ्य रामः । क्व मैथिली प्राणसमा ममेति विमुच्य वाचं निपपात भूमौ ॥ ३-६७-२९nikRttapakSaM rudhirAvasiktaM sa gRdhrarAjaM parirabhya rAmaH । kva maithilI prANasamA mameti vimucya vAcaM nipapAta bhUmau ॥ 3-67-29Rama hugged the king of vultures with servered wings, drenched in blood and asking him 'where is Maithili ( Sita )?' who was as dear to him as his life was, he dropped him and fell down on the ground. ॥ 3-67-29॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/28इत्येवमुक्त्वा बहुशो राघवस्सहलक्ष्मणः । जटायुषं च पस्पर्श पितृस्नेहं विदर्शयन् ॥ ३-६७-२८ityevamuktvA bahuzo rAghavassahalakSmaNaH । jaTAyuSaM ca pasparza pitRsnehaM vidarzayan ॥ 3-67-28Saying such words and showing filial affection, he caressed Jatayu repeatedly with Lakshmana. ॥ 3-67-28॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/26नास्त्यभाग्यतरो लोके मत्तोऽस्मिन्सचराचरे । येनेयं महती प्राप्ता मया व्यसनवागुरा ॥ ३-६७-२६nAstyabhAgyataro loke matto'sminsacarAcare । yeneyaM mahatI prAptA mayA vyasanavAgurA ॥ 3-67-26In this world of the animate and the inanimate there is no one more unfortunate than me fallen into the trap of adversities. ॥ 3-67-26॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/23एकमेकायने दुर्गे निश्श्वसन्तं कथञ्चन । समीक्ष्य दुःखिततरो रामस्सौमित्रिमब्रवीत् ॥ ३-६७-२३ekamekAyane durge nizzvasantaM kathaJcana । samIkSya duHkhitataro rAmassaumitrimabravIt ॥ 3-67-23Rama saw Jatayu breathing with difficulty in that solitary, inaccessible place.Overcome by greater grief he said to Saumitri ( Lakshmana ) ॥ 3-67-23॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/18एतदस्य धनुर्भग्नमेतदस्य शरावरम् । अयमस्य रथो राम भग्नसाङ्ग्रामिको मया ॥ ३-६७-१८etadasya dhanurbhagnametadasya zarAvaram । ayamasya ratho rAma bhagnasAGgrAmiko mayA ॥ 3-67-18Oh ! Rama this is his broken bow, this is his quiver and this is his war-chariot all devastated by me. ॥ 3-67-18॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/13इत्युक्त्वाभ्यपतद्गृध्रं सन्धाय धनुषि क्षुरम् । क्रुद्धो रामस्समुद्रान्तां कम्पयन्निव मेदिनीम् ॥ ३-६७-१३ityuktvAbhyapatadgRdhraM sandhAya dhanuSi kSuram । kruddho rAmassamudrAntAM kampayanniva medinIm ॥ 3-67-13Having siad so, Rama took his bow, fixed the sharp arrow, and aimed at the vulture. The sea-bound earth trembled. ॥ 3-67-13॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/9क्रुद्धो रामश्शरं घोरं सन्धाय धनुषि क्षुरम् । ततः पर्वतकूटाभं महाभागं द्विजोत्तमम् ॥ ३-६७-९kruddho rAmazzaraM ghoraM sandhAya dhanuSi kSuram । tataH parvatakUTAbhaM mahAbhAgaM dvijottamam ॥ 3-67-9- the angry Rama fixed a sharp arrow to his bow. Then looking like a mountain top, a great, wonderful bird . - ॥ 3-67-9॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/5राक्षसैर्बहुभिः कीर्णं नानाद्रुमलतायुतम् । सन्तीह गिरिदुर्गाणि निर्दराः कन्दराणि च ॥ ३-६७-५rAkSasairbahubhiH kIrNaM nAnAdrumalatAyutam । santIha giridurgANi nirdarAH kandarANi ca ॥ 3-67-5- covered with different kinds of trees and creepers, and teeming with demons. Here are difficult mountains, caves, valleys - ॥ 3-67-5॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/4तं तथा परितापार्तं लक्ष्मणो राममब्रवीत् । इदमेव जनस्थानं त्वमन्वेषितुमर्हसि ॥ ३-६७-४taM tathA paritApArtaM lakSmaNo rAmamabravIt । idameva janasthAnaM tvamanveSitumarhasi ॥ 3-67-4Lakshmana said to Rama, afflicted with grief, 'It is proper for you to ( first ) search in this Janasthana - ॥ 3-67-4॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/2सन्निगृह्य महाबाहुः प्रवृत्तं कोपमात्मनः । अवष्टभ्य धनुश्चित्रं रामो लक्ष्मणमब्रवीत् ॥ ३-६७-२sannigRhya mahAbAhuH pravRttaM kopamAtmanaH । avaSTabhya dhanuzcitraM rAmo lakSmaNamabravIt ॥ 3-67-2Restraining his anger, the longarmed Rama leaned over his wonderful bow and spoke to Lakshmana ॥ 3-67-2॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/29निकृत्तपक्षं रुधिरावसिक्तं स गृध्रराजं परिरभ्य रामः । क्व मैथिली प्राणसमा ममेति विमुच्य वाचं निपपात भूमौ ॥ ३-६७-२९nikRttapakSaM rudhirAvasiktaM sa gRdhrarAjaM parirabhya rAmaH । kva maithilI prANasamA mameti vimucya vAcaM nipapAta bhUmau ॥ 3-67-29Rama hugged the king of vultures with servered wings, drenched in blood and asking him 'where is Maithili ( Sita )?' who was as dear to him as his life was, he dropped him and fell down on the ground. ॥ 3-67-29॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/28इत्येवमुक्त्वा बहुशो राघवस्सहलक्ष्मणः । जटायुषं च पस्पर्श पितृस्नेहं विदर्शयन् ॥ ३-६७-२८ityevamuktvA bahuzo rAghavassahalakSmaNaH । jaTAyuSaM ca pasparza pitRsnehaM vidarzayan ॥ 3-67-28Saying such words and showing filial affection, he caressed Jatayu repeatedly with Lakshmana. ॥ 3-67-28॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/26नास्त्यभाग्यतरो लोके मत्तोऽस्मिन्सचराचरे । येनेयं महती प्राप्ता मया व्यसनवागुरा ॥ ३-६७-२६nAstyabhAgyataro loke matto'sminsacarAcare । yeneyaM mahatI prAptA mayA vyasanavAgurA ॥ 3-67-26In this world of the animate and the inanimate there is no one more unfortunate than me fallen into the trap of adversities. ॥ 3-67-26॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/23एकमेकायने दुर्गे निश्श्वसन्तं कथञ्चन । समीक्ष्य दुःखिततरो रामस्सौमित्रिमब्रवीत् ॥ ३-६७-२३ekamekAyane durge nizzvasantaM kathaJcana । samIkSya duHkhitataro rAmassaumitrimabravIt ॥ 3-67-23Rama saw Jatayu breathing with difficulty in that solitary, inaccessible place.Overcome by greater grief he said to Saumitri ( Lakshmana ) ॥ 3-67-23॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/18एतदस्य धनुर्भग्नमेतदस्य शरावरम् । अयमस्य रथो राम भग्नसाङ्ग्रामिको मया ॥ ३-६७-१८etadasya dhanurbhagnametadasya zarAvaram । ayamasya ratho rAma bhagnasAGgrAmiko mayA ॥ 3-67-18Oh ! Rama this is his broken bow, this is his quiver and this is his war-chariot all devastated by me. ॥ 3-67-18॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/13इत्युक्त्वाभ्यपतद्गृध्रं सन्धाय धनुषि क्षुरम् । क्रुद्धो रामस्समुद्रान्तां कम्पयन्निव मेदिनीम् ॥ ३-६७-१३ityuktvAbhyapatadgRdhraM sandhAya dhanuSi kSuram । kruddho rAmassamudrAntAM kampayanniva medinIm ॥ 3-67-13Having siad so, Rama took his bow, fixed the sharp arrow, and aimed at the vulture. The sea-bound earth trembled. ॥ 3-67-13॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/9क्रुद्धो रामश्शरं घोरं सन्धाय धनुषि क्षुरम् । ततः पर्वतकूटाभं महाभागं द्विजोत्तमम् ॥ ३-६७-९kruddho rAmazzaraM ghoraM sandhAya dhanuSi kSuram । tataH parvatakUTAbhaM mahAbhAgaM dvijottamam ॥ 3-67-9- the angry Rama fixed a sharp arrow to his bow. Then looking like a mountain top, a great, wonderful bird . - ॥ 3-67-9॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/5राक्षसैर्बहुभिः कीर्णं नानाद्रुमलतायुतम् । सन्तीह गिरिदुर्गाणि निर्दराः कन्दराणि च ॥ ३-६७-५rAkSasairbahubhiH kIrNaM nAnAdrumalatAyutam । santIha giridurgANi nirdarAH kandarANi ca ॥ 3-67-5- covered with different kinds of trees and creepers, and teeming with demons. Here are difficult mountains, caves, valleys - ॥ 3-67-5॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/4तं तथा परितापार्तं लक्ष्मणो राममब्रवीत् । इदमेव जनस्थानं त्वमन्वेषितुमर्हसि ॥ ३-६७-४taM tathA paritApArtaM lakSmaNo rAmamabravIt । idameva janasthAnaM tvamanveSitumarhasi ॥ 3-67-4Lakshmana said to Rama, afflicted with grief, 'It is proper for you to ( first ) search in this Janasthana - ॥ 3-67-4॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/2सन्निगृह्य महाबाहुः प्रवृत्तं कोपमात्मनः । अवष्टभ्य धनुश्चित्रं रामो लक्ष्मणमब्रवीत् ॥ ३-६७-२sannigRhya mahAbAhuH pravRttaM kopamAtmanaH । avaSTabhya dhanuzcitraM rAmo lakSmaNamabravIt ॥ 3-67-2Restraining his anger, the longarmed Rama leaned over his wonderful bow and spoke to Lakshmana ॥ 3-67-2॥