1. siva.sh/ramayana/bala-kanda/62/3
    तप्यन्तमृषिभिः सार्धं मातुलं परमातुरः | विषण्णवदनो दीनस्तृष्णया च श्रमेण च || १-६२-३tapyantamRSibhiH sArdhaM mAtulaM paramAturaH | viSaNNavadano dInastRSNayA ca zrameNa ca || 1-62-3- in the company of other sages performing austerities, with high anxiety. He ( Shunashepa ) became pitiable and sulky faced by strain and thirst,..... - [1-62-3]
  2. siva.sh/ramayana/bala-kanda/62/2
    तस्य विश्रममाणस्य शुनःशेपो महायशाः | पुष्करं ज्येष्ठमागम्य विश्वामित्रं ददर्श ह || १-६२-२tasya vizramamANasya zunaHzepo mahAyazAH | puSkaraM jyeSThamAgamya vizvAmitraM dadarza ha || 1-62-2While the king was resting at Pushkara, the highly brilliant Shunashepa happened to see his maternal uncle Vishvaamitra..... - [1-62-2]
  3. siva.sh/ramayana/bala-kanda/62/1
    शुनःशेपं नरश्रेष्ठ गृहीत्वा तु महायशाः | व्यश्रामत् पुष्करे राजा मध्याह्ने रघुनंदन || १-६२-१zunaHzepaM narazreSTha gRhItvA tu mahAyazAH | vyazrAmat puSkare rAjA madhyAhne raghunaMdana || 1-62-1Oh ! Rama, the best one among men and the legatee of Raghu, on taking Shunashepa, the highly renowned king Ambariisha took rest at noontime at Pushkara. [1-62-1]
  4. siva.sh/ramayana/bala-kanda/61/24
    अंबरीषस्तु राजर्षी रथमारोप्य सत्वरः | शुनःशेपं महातेजा जगामाशु महायशाः || १-६१-२४aMbarISastu rAjarSI rathamAropya satvaraH | zunaHzepaM mahAtejA jagAmAzu mahAyazAH || 1-61-24That great resplendent and highly renowned rajarshi Ambariisha on his part proceeded hastily after ascending Shunashepa onto the chariot that hastily. ( Thus Sage Shataananda continued his narration ). [1-61-24]
  5. siva.sh/ramayana/bala-kanda/61/23
    गवां शतसहस्रेण शुनःशेपं नरेश्वरः | गृहीत्वा परमप्रीतो जगाम रघुनंदन || १-६१-२३gavAM zatasahasreNa zunaHzepaM narezvaraH | gRhItvA paramaprIto jagAma raghunaMdana || 1-61-23- and even a hundred thousand cows and oh ! Rama, the legatee of Raghu, that king Ambariisha went away highly gladdened to take Shunashepa with him. [1-61-23]
  6. siva.sh/ramayana/bala-kanda/61/22
    अथ राजा महाबाहो वाक्यान्ते ब्रह्मवादिनः | हिरण्यस्य सुवर्णस्य कोटिभी रत्नराशिभिः || १-६१-२२atha rAjA mahAbAho vAkyAnte brahmavAdinaH | hiraNyasya suvarNasya koTibhI ratnarAzibhiH || 1-61-22Oh ! dextrous Rama, when that advocate of Veda-s, namely Shunashepa finished his speech, then the king gave gold, silver, and gemstones, each in ten million heaps..... - [1-61-22]
  7. siva.sh/ramayana/bala-kanda/61/21
    पिता ज्येष्ठमविक्रेयं माता चाह कनीयसम् | विक्रेतं मध्यमं मन्ये राजपुत्र नयस्व माम् || १-६१-२१pitA jyeSThamavikreyaM mAtA cAha kanIyasam | vikretaM madhyamaM manye rAjaputra nayasva mAm || 1-61-21- 'Oh ! King my father says his eldest son cannot be sold, mother says that her youngest son cannot be spared. From this I think middle son is already sold away. Therefore, take me.' [1-61-21]
  8. siva.sh/ramayana/bala-kanda/61/20
    उक्तवाक्ये मुनौ तस्मिन् मुनिपत्न्यां तथैव च | शुनःशेपः स्वयं राम मध्यमो वाक्यमब्रवीत् || १-६१-२०uktavAkye munau tasmin munipatnyAM tathaiva ca | zunaHzepaH svayaM rAma madhyamo vAkyamabravIt || 1-61-20Oh ! Rama the sage and his wife having spoken thus, their middle son Shunashepa said on his own: - [1-61-20]
  9. siva.sh/ramayana/bala-kanda/61/19
    प्रायेण हि नरश्रेष्ठ ज्येष्ठाः पितृषु वल्लभाः | मातॄणां च कनीयांसस्तस्माद्रक्षे कनीयसम् || १-६१-१९prAyeNa hi narazreSTha jyeSThAH pitRSu vallabhAH | mAtRRNAM ca kanIyAMsastasmAdrakSe kanIyasam || 1-61-19- Oh ! Best among men generally, the eldest sons are the favourites of their fathers, the youngest their mothers: For that reason, I shall keep my youngest son.' [1-61-19]
  10. siva.sh/ramayana/bala-kanda/61/18
    ममापि दयितं विद्धि कनिष्ठं शुनकं प्रभो | तस्मात् कनीयसं पुत्रं न दास्ये तव पार्थिव || १-६१-१८mamApi dayitaM viddhi kaniSThaM zunakaM prabho | tasmAt kanIyasaM putraM na dAsye tava pArthiva || 1-61-18- Thereof oh ! lord, you must know that my youngest son, Shunaka, is a cherished one for me. Therefore oh ! king, I will not give my youngest son to you, either. - [1-61-18]