1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/7
    गुहेन सार्धं तत्रैव स्थितोऽस्मि दिवसान्बहून् | आशया यदि मां रामः पुनः शब्दापयेदिति || २-५९-७guhena sArdhaM tatraiva sthito'smi divasAnbahUn | AzayA yadi mAM rAmaH punaH zabdApayediti || 2-59-7There along with Guha I waited for (three) days that Rama might call me back. [2-59-7]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/6
    उभाभ्यां राजपुत्राभ्यामथ कृत्वाहमञ्जलिम् | प्रस्थितो रथमास्थाय तद्दुःखमपि धारयन् || २-५९-६ubhAbhyAM rAjaputrAbhyAmatha kRtvAhamaJjalim | prasthito rathamAsthAya tadduHkhamapi dhArayan || 2-59-6Thereafter, controlling my grief and paying obeisance to both the princes with folded palms, I ascended the chariot and returned. [2-59-6]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/12
    आसितं शयितं भुक्तं सूत रामस्य कीर्तय | जीविष्यामहमेतेन ययातिरिव साधुषु || २-५८-१२AsitaM zayitaM bhuktaM sUta rAmasya kIrtaya | jIviSyAmahametena yayAtiriva sAdhuSu || 2-58-12Tell me, Oh ! charioteer where Rama sat, where he slept, what (food) he ate. Only your words will enable me to live like Yayati among saints.' [2-58-12]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/15
    वातायनगतानां च स्त्रीणामन्वन्तरापणम् | रामशोकाभितप्तानां शुश्राव परिदेवनम् || २-५७-१५vAtAyanagatAnAM ca strINAmanvantarApaNam | rAmazokAbhitaptAnAM zuzrAva paridevanam || 2-57-15(He) heard wailings of women looking through the window and of the people in marketplaces burning with sorrow over Rama's exile.' [2-57-15]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/14
    किं समर्थं जनस्यास्य किं प्रियं किं सुखावहम् | इति रामेण नगरं पितृवत्परिपालितम् || २-५७-१४kiM samarthaM janasyAsya kiM priyaM kiM sukhAvaham | iti rAmeNa nagaraM pitRvatparipAlitam || 2-57-14Rama looked after his people like a father always thinking what was good for them, dear to them and comfortable to them.' [2-57-14]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/24
    भ्रातुर्वचनमाज्ञाय लक्ष्मणः परवीरहा | चकार स यथोक्तं च तं राम पुनरब्रवीत् || २-५६-२४bhrAturvacanamAjJAya lakSmaNaH paravIrahA | cakAra sa yathoktaM ca taM rAma punarabravIt || 2-56-24Lakshmana the slayer of enemies, understood and implemented what he was told. Rama again said to him : - [2-56-24]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/55/28
    यद्यत्फलं प्रार्थयते पुष्पं वा जनकात्मजा | तत्तत्प्रदद्या वैदेह्या यत्राऽस्या रमते मनः || २-५५-२८yadyatphalaM prArthayate puSpaM vA janakAtmajA | tattatpradadyA vaidehyA yatrA'syA ramate manaH || 2-55-28Whatever fruit or flower the daughter of Janaka ( Sita ) asks for, get it. Whatever pleases her mind give it. [2-55-28]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/38
    रात्र्यां तु तस्यां व्युष्टायां भरद्वाजोऽब्रवीदिदम् | मधुमूलफलोपेतं चित्रकूटं व्रजेति ह || २-५४-३८rAtryAM tu tasyAM vyuSTAyAM bharadvAjo'bravIdidam | madhumUlaphalopetaM citrakUTaM vrajeti ha || 2-54-38When the night came to a close, Bharadwaja said (to Rama): You may proceed to Chitrakuta which abounds in roots, fruits and honey. [2-54-38]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/53/35
    ततस्तु तस्मिन् विजने वने तदा महाबलौ राघववंशवर्धनौ | न तौ भयं सम्भ्रममभ्युपेयतु र्यथैव सिंहौ गिरिसानुगोचरौ || २-५३-३५tatastu tasmin vijane vane tadA mahAbalau rAghavavaMzavardhanau | na tau bhayaM sambhramamabhyupeyatu ryathaiva siMhau girisAnugocarau || 2-53-35Then the two mighty perpetuators of the Raghu race, who were like two lions dwelling on the slopes of mountains, lived in that lonely forest without fear or hesitation. [2-53-35]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/52/102
    तौ तत्र हत्वा चतुरो महामृगान् वराहमृश्यं पृषतं महारुरुम् | आदाय मेध्यं त्वरितं बुभुक्षितौ वासाय काले ययतुर्वनस्पतिम् || २-५२-१०२tau tatra hatvA caturo mahAmRgAn varAhamRzyaM pRSataM mahArurum | AdAya medhyaM tvaritaM bubhukSitau vAsAya kAle yayaturvanaspatim || 2-52-102Famished, they (Rama and Lakshmana) killed a boar, a rishya (whitefooted male antelope), a spotted deer and a great deer with black stripes. They partook quickly the portions that were pure and reached a tree by evening where they rested for the night. [2-52-102]