1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/20
    तस्य तद्वचनं श्रुत्वा सौमित्रिर्विविधान् द्रुमान् | आजहार तत श्चक्रे पर्णशालामरिन्दमः || २-५६-२०tasya tadvacanaM zrutvA saumitrirvividhAn drumAn | AjahAra tata zcakre parNazAlAmarindamaH || 2-56-20Having heard Rama, Saumitra (Lakshmana), the subduer of enemies fetched different kinds of logs of wood, and with them made a hut and thatched it with leaves. [2-56-20]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/19
    लक्ष्मणाऽऽनय दारूणि दृढानि च वराणि च | कुरुष्वाऽवसथं सौम्य वासे मेऽभिरतं मनः || २-५६-१९lakSmaNA''naya dArUNi dRDhAni ca varANi ca | kuruSvA'vasathaM saumya vAse me'bhirataM manaH || 2-56-19- 'O handsome Lakshmana, make a hut with strong, sound logs of wood. My mind impels me to stay here.' [2-56-19]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/55/24
    न्यग्रोधं तमुपागम्य वैदेही वाक्यमब्रवीत् | नमस्तेऽस्तु महावृक्ष पारयेन्मे पतिर्व्रतम् || २-५५-२४nyagrodhaM tamupAgamya vaidehI vAkyamabravIt | namaste'stu mahAvRkSa pArayenme patirvratam || 2-55-24Having reached the banyan tree, Sita invoked it, saying, 'Oh ! great tree I offer you my salutations. May my husband fulfil his vow. [2-55-24]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/32
    प्रविविक्तमहं मन्ये तं वासं भवतस्सुखम् | इह वा वनवासाय वस राम मया सह || २-५४-३२praviviktamahaM manye taM vAsaM bhavatassukham | iha vA vanavAsAya vasa rAma mayA saha || 2-54-32Oh ! Rama, I think you will enjoy your stay there in a solitary place. Or else, you may live with me here during the period of banishment.' [2-54-32]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/53/30
    नैतदौपयिकं राम यदिदं परितप्यते | विषादयसि सीतां च मां चैव पुरुषर्षभ || २-५३-३०naitadaupayikaM rAma yadidaM paritapyate | viSAdayasi sItAM ca mAM caiva puruSarSabha || 2-53-30This is not the way you should lament, Oh ! Rama, foremost of men. By doing so you are disheartening me and Sita as well. [2-53-30]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/52/97
    न हि तावदतिक्रान्ता सुकरा काचन क्रिया | अद्य दुःखं तु वैदेही वनवासस्य वेत्स्यति || २-५२-९७na hi tAvadatikrAntA sukarA kAcana kriyA | adya duHkhaM tu vaidehI vanavAsasya vetsyati || 2-52-97We have not yet confronted any hardship. From now on Sita will come to know the difficulties of forest life. [2-52-97]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/28/20
    नदी निलयना स्सर्पा नदीकुटिलगामिनः | तिषठ्न्त्यावृत्य पन्थानं ततो दुःखतरं वनम् || २-२८-२०nadI nilayanA ssarpA nadIkuTilagAminaH | tiSaThntyAvRtya panthAnaM tato duHkhataraM vanam || 2-28-20The serpents that live in and move like meandering rivers always obstruct the paths. Therefore, living in the forest is tremendously difficult. [2-28-20]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/28/19
    सरीसृपाश्च बहवो बहुरूपाश्च भामिनि | चरन्ति पृथिवीं दर्पात्ततो दुःखतरं वनम् || २-२८-१९sarIsRpAzca bahavo bahurUpAzca bhAmini | caranti pRthivIM darpAttato duHkhataraM vanam || 2-28-19There are various forms of fierce reptiles fearlessly crawling on the ground. So (living in the) forest is extremely dangerous. [2-28-19]
  9. siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/7/1
    शौनक उवाच निर्गते नारदे सूत भगवान् बादरायणः । श्रुतवांस्तदभिप्रेतं ततः किमकरोद्विभुः ।। १-७-१ ।।zaunaka uvAca nirgate nArade sUta bhagavAn bAdarAyaNaH | zrutavAMstadabhipretaM tataH kimakarodvibhuH || 1-7-1 ||Ṛṣi Śaunaka asked: O Sūta, the great and transcendentally powerful Vyāsadeva heard everything from Śrī Nārada Muni. So after Nārada’s departure, what did Vyāsadeva do? ।। 1-7-1 ।।
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/64/54
    त्वया तु यदविज्ञानान्निहतो मे सुतश्शुचिः | तेन त्वामभिशप्स्यामि सुदुःखमतिदारुणम् || २-६४-५४tvayA tu yadavijJAnAnnihato me sutazzuciH | tena tvAmabhizapsyAmi suduHkhamatidAruNam || 2-64-54'Though you have killed my purehearted son unintentionally, I will pronounce a disastrous and dreadful curse on you.' [2-64-54]