- •siva.sh/ramayana/aranya-kanda/64/38भग्नं धनुश्च तूणी च विकीर्णं बहुधा रथम् | सम्भ्रान्तहृदयो रामश्शशंस भ्रातरंप्रियम् || ३-६४-३८bhagnaM dhanuzca tUNI ca vikIrNaM bahudhA ratham | sambhrAntahRdayo rAmazzazaMsa bhrAtaraMpriyam || 3-64-38- the broken bow and quiver and many splinters of the chariot scattered all over, bewildered Rama said to his loving brother Lakshmana : - [3-64-38]
- •siva.sh/ramayana/aranya-kanda/26/1दूषणस्तु स्वकं सैन्यं हन्यमानं निरीक्ष्य सः | सन्दिदेश महाबाहुर्भीमवेगान्दुरासदान् || ३-२६-१dUSaNastu svakaM sainyaM hanyamAnaM nirIkSya saH | sandideza mahAbAhurbhImavegAndurAsadAn || 3-26-1Mighty-armed Dusana saw the army getting killed. He led the forces, dreadfully quick at fighting, dangerous to face..... - [3-26-1]
- •siva.sh/ramayana/aranya-kanda/25/43सोष्णीषैरुत्तमाङ्गैश्च साङ्गदैर्बाहुभिस्तथा | ऊरुभिर्जानुभिश्छिन्नैर्नानारूपैविभूषणैः || ३-२५-४३soSNISairuttamAGgaizca sAGgadairbAhubhistathA | UrubhirjAnubhizchinnairnAnArUpaivibhUSaNaiH || 3-25-43Some severed heads still had their headgears and some bare, some arms were with armlets and some bare, while some with their arms cut off, some with their thighs cut off, some with their divers patterns of ornaments on their bodies had fallen on ground. [3-25-43]
- •siva.sh/ramayana/aranya-kanda/25/31तान्सर्वान्पुनरादाय समाश्वास्य च दूषणः | अभ्यधावत काकुत्स्थं क्रुद्धो रुद्रमिवान्तकः || ३-२५-३१tAnsarvAnpunarAdAya samAzvAsya ca dUSaNaH | abhyadhAvata kAkutsthaM kruddho rudramivAntakaH || 3-25-31Pacifying them all, Dusana regathered them again and ran towards Rama like an angry Yama ( defeated by Rudra ) rushing towards Rudra. [3-25-31]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/21सा वस्त्रमङ्गरागं च भूषणानि स्रजस्तथा | मैथिली प्रतिजग्राह प्रीतिदानमनुत्तमम् || २-११८-२१sA vastramaGgarAgaM ca bhUSaNAni srajastathA | maithilI pratijagrAha prItidAnamanuttamam || 2-118-21That princess from Mithila accepted the incomparable gifts of love, the raiment, fragrant unguents, jewellery and also the garland. [2-118-21]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/20अङ्गरागेण दिव्येन लिप्ताङ्गी जनकात्मजे | शोभयिष्यसि भर्तारं यथा श्रीर्विष्णुमव्ययम् || २-११८-२०aGgarAgeNa divyena liptAGgI janakAtmaje | zobhayiSyasi bhartAraM yathA zrIrviSNumavyayam || 2-118-20Oh ! daughter of Janaka, you will enhance the glory of your husband by anointing your body with this divine, fragrant unguent to your body like Lakshmi enhancing the glory of eternal Vishnu.' [2-118-20]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/19मया दत्तमिदं सीते तव गात्राणि शोभयेत् | अनुरूपमसंक्लिष्टं नित्यमेव भविष्यति || २-११८-१९mayA dattamidaM sIte tava gAtrANi zobhayet | anurUpamasaMkliSTaM nityameva bhaviSyati || 2-118-19Oh ! Sita, all this will beautify your limbs. It is convenient (to use) and will never fade. [2-118-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/18इदं दिव्यं वरं माल्यं वस्त्रमाभरणानि च | अङ्गरागं च वैदेहि महार्हं चानुलेपनम् || २-११८-१८idaM divyaM varaM mAlyaM vastramAbharaNAni ca | aGgarAgaM ca vaidehi mahArhaM cAnulepanam || 2-118-18Oh ! princess of Videha, I bestow on you this best garland of the gods, raiment, jewellery, fragrant unguents, and precious ointment for anointing your body with. [2-118-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/17सा त्वेवमुक्ता धर्मज्ञा तया प्रीततराऽभवत् | सफलं च प्रहर्षं ते हन्त सीते करोम्यहम् || २-११८-१७sA tvevamuktA dharmajJA tayA prItatarA'bhavat | saphalaM ca praharSaM te hanta sIte karomyaham || 2-118-17When Sita said so, Anasuya who knew her righteous duty was immensely pleased. and replied, 'What a joy I shall make the words you have spoken come true'. [2-118-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/16तस्यास्तद् वचनं श्रूत्वा विस्मिता मन्दविस्मया | कृतमित्यब्रवीत् सीता तपोबलसमन्विताम् || २-११८-१६tasyAstad vacanaM zrUtvA vismitA mandavismayA | kRtamityabravIt sItA tapobalasamanvitAm || 2-118-16On hearing her words Sita was surprised. With a gentle smile she said, to Anasuya who was endowed with ascetic power, 'I think you have already granted me the boons'. [2-118-16]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/aranya-kanda/64/38भग्नं धनुश्च तूणी च विकीर्णं बहुधा रथम् | सम्भ्रान्तहृदयो रामश्शशंस भ्रातरंप्रियम् || ३-६४-३८bhagnaM dhanuzca tUNI ca vikIrNaM bahudhA ratham | sambhrAntahRdayo rAmazzazaMsa bhrAtaraMpriyam || 3-64-38- the broken bow and quiver and many splinters of the chariot scattered all over, bewildered Rama said to his loving brother Lakshmana : - [3-64-38]
- •siva.sh/ramayana/aranya-kanda/26/1दूषणस्तु स्वकं सैन्यं हन्यमानं निरीक्ष्य सः | सन्दिदेश महाबाहुर्भीमवेगान्दुरासदान् || ३-२६-१dUSaNastu svakaM sainyaM hanyamAnaM nirIkSya saH | sandideza mahAbAhurbhImavegAndurAsadAn || 3-26-1Mighty-armed Dusana saw the army getting killed. He led the forces, dreadfully quick at fighting, dangerous to face..... - [3-26-1]
- •siva.sh/ramayana/aranya-kanda/25/43सोष्णीषैरुत्तमाङ्गैश्च साङ्गदैर्बाहुभिस्तथा | ऊरुभिर्जानुभिश्छिन्नैर्नानारूपैविभूषणैः || ३-२५-४३soSNISairuttamAGgaizca sAGgadairbAhubhistathA | UrubhirjAnubhizchinnairnAnArUpaivibhUSaNaiH || 3-25-43Some severed heads still had their headgears and some bare, some arms were with armlets and some bare, while some with their arms cut off, some with their thighs cut off, some with their divers patterns of ornaments on their bodies had fallen on ground. [3-25-43]
- •siva.sh/ramayana/aranya-kanda/25/31तान्सर्वान्पुनरादाय समाश्वास्य च दूषणः | अभ्यधावत काकुत्स्थं क्रुद्धो रुद्रमिवान्तकः || ३-२५-३१tAnsarvAnpunarAdAya samAzvAsya ca dUSaNaH | abhyadhAvata kAkutsthaM kruddho rudramivAntakaH || 3-25-31Pacifying them all, Dusana regathered them again and ran towards Rama like an angry Yama ( defeated by Rudra ) rushing towards Rudra. [3-25-31]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/21सा वस्त्रमङ्गरागं च भूषणानि स्रजस्तथा | मैथिली प्रतिजग्राह प्रीतिदानमनुत्तमम् || २-११८-२१sA vastramaGgarAgaM ca bhUSaNAni srajastathA | maithilI pratijagrAha prItidAnamanuttamam || 2-118-21That princess from Mithila accepted the incomparable gifts of love, the raiment, fragrant unguents, jewellery and also the garland. [2-118-21]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/20अङ्गरागेण दिव्येन लिप्ताङ्गी जनकात्मजे | शोभयिष्यसि भर्तारं यथा श्रीर्विष्णुमव्ययम् || २-११८-२०aGgarAgeNa divyena liptAGgI janakAtmaje | zobhayiSyasi bhartAraM yathA zrIrviSNumavyayam || 2-118-20Oh ! daughter of Janaka, you will enhance the glory of your husband by anointing your body with this divine, fragrant unguent to your body like Lakshmi enhancing the glory of eternal Vishnu.' [2-118-20]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/19मया दत्तमिदं सीते तव गात्राणि शोभयेत् | अनुरूपमसंक्लिष्टं नित्यमेव भविष्यति || २-११८-१९mayA dattamidaM sIte tava gAtrANi zobhayet | anurUpamasaMkliSTaM nityameva bhaviSyati || 2-118-19Oh ! Sita, all this will beautify your limbs. It is convenient (to use) and will never fade. [2-118-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/18इदं दिव्यं वरं माल्यं वस्त्रमाभरणानि च | अङ्गरागं च वैदेहि महार्हं चानुलेपनम् || २-११८-१८idaM divyaM varaM mAlyaM vastramAbharaNAni ca | aGgarAgaM ca vaidehi mahArhaM cAnulepanam || 2-118-18Oh ! princess of Videha, I bestow on you this best garland of the gods, raiment, jewellery, fragrant unguents, and precious ointment for anointing your body with. [2-118-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/17सा त्वेवमुक्ता धर्मज्ञा तया प्रीततराऽभवत् | सफलं च प्रहर्षं ते हन्त सीते करोम्यहम् || २-११८-१७sA tvevamuktA dharmajJA tayA prItatarA'bhavat | saphalaM ca praharSaM te hanta sIte karomyaham || 2-118-17When Sita said so, Anasuya who knew her righteous duty was immensely pleased. and replied, 'What a joy I shall make the words you have spoken come true'. [2-118-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/16तस्यास्तद् वचनं श्रूत्वा विस्मिता मन्दविस्मया | कृतमित्यब्रवीत् सीता तपोबलसमन्विताम् || २-११८-१६tasyAstad vacanaM zrUtvA vismitA mandavismayA | kRtamityabravIt sItA tapobalasamanvitAm || 2-118-16On hearing her words Sita was surprised. With a gentle smile she said, to Anasuya who was endowed with ascetic power, 'I think you have already granted me the boons'. [2-118-16]