- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/5जातरूपमयैर्मुख्यैरङ्गदैः कुण्डलैः शुभैः | सहेमसूत्रैर्मणिभिः केयूरैर्वलयैरपि || २-३२-५jAtarUpamayairmukhyairaGgadaiH kuNDalaiH zubhaiH | sahemasUtrairmaNibhiH keyUrairvalayairapi || 2-32-5With a collection of golden ornaments such as auspicious earrings, excellent Angadas ( armlets ), gems stung on gold threads as also with keyur ( another ornament similar in shape to an Angada ), bracelets..... - [2-32-5]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/4तमागतं वेदविदं प्राञ्जलिस्सीतया सह | सुयज्ञमभिचक्राम राघवोऽग्निमिवार्चितम् || २-३२-४tamAgataM vedavidaM prAJjalissItayA saha | suyajJamabhicakrAma rAghavo'gnimivArcitam || 2-32-4On the arrival of sage Suyajna well versed in the Vedas, both Rama and Sita offered obeisance to him as to Agnidev ( fire-god ) and circumambulated him. [2-32-4]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/3ततस्सन्ध्यामुपास्याशु गत्वा सौमित्रिणा सह | जुष्टं तत्प्राविशल्लक्ष्म्या रम्यं रामनिवेशनम् || २-३२-३tatassandhyAmupAsyAzu gatvA saumitriNA saha | juSTaM tatprAvizallakSmyA ramyaM rAmanivezanam || 2-32-3After performing the twilight prayers, Suyajna along with Lakshmana went straight away and entered the beautiful and prosperous palace of Rama. [2-32-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/2तं विप्रमग्न्यगारस्थं वन्दित्वा लक्ष्मणोऽब्रवीत् | सखेऽभ्यागच्छ पश्य त्वं वेश्म दुष्करकारिणः || २-३२-२taM vipramagnyagArasthaM vanditvA lakSmaNo'bravIt | sakhe'bhyAgaccha pazya tvaM vezma duSkarakAriNaH || 2-32-2Lakshmana paid homage to him who was in the Agnishaalaa ( fire sanctuary ), and said Oh ! friend, come and see the palace of Rama who is the accomplisher of all difficult tasks. [2-32-2]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/1ततश्शासन माज्ञाय भ्रातु श्शुभतरं प्रियम् | गत्वा स प्रविवेशाशु सुयज्ञस्य निवेशनम् || २-३२-१tatazzAsana mAjJAya bhrAtu zzubhataraM priyam | gatvA sa pravivezAzu suyajJasya nivezanam || 2-32-1Lakshmana having understood the very auspicious and welcome order (of Rama) immediately proceeded to the house of Suyajna. [2-32-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/31/35वशिष्ठपुत्रं तु सुयज्ञमार्यं त्वमानयाशु प्रवरं द्विजानाम् | अभिप्रयास्यामि वनं समस्ता नभ्यर्च्य शिष्टानपरान् द्विजातीन् || २-३१-३५vaziSThaputraM tu suyajJamAryaM tvamAnayAzu pravaraM dvijAnAm | abhiprayAsyAmi vanaM samastA nabhyarcya ziSTAnaparAn dvijAtIn || 2-31-35Fetch Suyajna, son of Vasistha, best among the brahmins along with all other distinguished brahmins to whom I will pay my homage and leave for the forest. [2-31-35]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/31/34वसन्तीह दृढं भक्त्या गुरुषु द्विजसत्तमाः | तेषामपि च मे भूयस्सर्वेषाञ्चोपजीविनाम् || २-३१-३४vasantIha dRDhaM bhaktyA guruSu dvijasattamAH | teSAmapi ca me bhUyassarveSAJcopajIvinAm || 2-31-34Here live the best of brahmins who are deeply devoted to their teachers along with those who are dependent on me for their livelihood. [2-31-34]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/31/33अहं प्रदातुमिच्छामि यदिदं मामकं धनम् | ब्राह्मणेभ्यस्तपस्विभ्यस्त्वया सह परन्तप || २-३१-३३ahaM pradAtumicchAmi yadidaM mAmakaM dhanam | brAhmaNebhyastapasvibhyastvayA saha parantapa || 2-31-33Let us give away, Oh ! tormentor of enemies (Lakshmana) my belongings to the ascetic brahmins. [2-31-33]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/31/32तमुवाचात्मवान् रामः प्रीत्या लक्ष्मणमागतम् | काले त्वमागत सौम्य काङ्क्षिते मम लक्ष्मण || २-३१-३२tamuvAcAtmavAn rAmaH prItyA lakSmaNamAgatam | kAle tvamAgata saumya kAGkSite mama lakSmaNa || 2-31-32Oh ! handsome Lakshmana, you have come at the expected time, said the selfpossessed Rama affectionately when he saw him arrive. [2-31-32]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/31/31तद्धिव्यं राजशार्दूल सत्कृतं माल्यभूषितम् | रामाय दर्शयामास सौमित्रिस्सर्वमायुधम् || २-३१-३१taddhivyaM rAjazArdUla satkRtaM mAlyabhUSitam | rAmAya darzayAmAsa saumitrissarvamAyudham || 2-31-31Lakshmana, tiger among princes, brought all those divine weapons sanctified and decorated with garlands and showed them to Rama. [2-31-31]