1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/65/2
    सूताः परमसंस्कारा मङ्गलाश्चोत्तमश्रुताः | गायका: स्तुतिशीलाश्च निगदन्तः पृथक् पृथक् || २-६५-२sUtAH paramasaMskArA maGgalAzcottamazrutAH | gAyakA: stutizIlAzca nigadantaH pRthak pRthak || 2-65-2- uttering benedictions, highly accomplished bards and genealogists proficient in reciting auspicious words, singers versed in musical science one after another eulogising the king's glory. [2-65-2]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/65/1
    अथ रात्र्यां व्यतीतायां प्रातरेवापरेऽहनि | वन्दिनः पर्युपातिष्ठंस्तत्पार्थिव निवेशनम् || २-६५-१atha rAtryAM vyatItAyAM prAtarevApare'hani | vandinaH paryupAtiSThaMstatpArthiva nivezanam || 2-65-1While the night passed away, at the dawn of the next day, panegyrists (unaware of Dasaratha's death) reached the palace of the king,..... - [2-65-1]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/64/79
    यदा तु दीनं कथयन्नराधिपः प्रियस्य पुत्त्रस्य विवासनातुरः | गतेऽर्धरात्रे भृशदुःखपीडितस्तदा जहौ प्राणमुदारदर्शनः || २-६४-७९yadA tu dInaM kathayannarAdhipaH priyasya puttrasya vivAsanAturaH | gate'rdharAtre bhRzaduHkhapIDitastadA jahau prANamudAradarzanaH || 2-64-79King Dasaratha, a man of noble vision and lord of men, anguished by the exile of his son, kept pitiably muttering till past midnight until tormented by an intense agony he breathed his last. [2-64-79]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/64/78
    इति रामस्य मातुश्च सुमित्रायाश्च सन्निधौ | राजा दशरथः शोचञ्जीवितान्तमुपागमत् || २-६४-७८iti rAmasya mAtuzca sumitrAyAzca sannidhau | rAjA dazarathaH zocaJjIvitAntamupAgamat || 2-64-78King Dasaratha, thus crying in distress in the presence of Rama's mother and Sumitra reached the end of his life. [2-64-78]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/64/77
    हा कौसल्ये नशिष्यामि हा सुमित्रे तपस्विनि | हा नृशंसे ममामित्रे कैकेयि कुलपांसनि || २-६४-७७hA kausalye naziSyAmi hA sumitre tapasvini | hA nRzaMse mamAmitre kaikeyi kulapAMsani || 2-64-77Ah ! Kausalya, Ah ! pitiable ( Tapasvini ) Sumitra, Ah ! cruel Kaikeyi, my enemy and defiler of my race, I am going to die. [2-64-77]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/64/76
    हा राघव महाबाहो हा ममाऽयासनाशन गतः सुत | हा पितृप्रिय मे नाथ हाऽद्य क्वासि गतः सुत || २-६४-७६hA rAghava mahAbAho hA mamA'yAsanAzana gataH suta | hA pitRpriya me nAtha hA'dya kvAsi gataH suta || 2-64-76Ah, mightyarmed Rama, destroyer of my agonies, Ah, the delight of your father, Ah, my protector, Ah, my son, where have you gone? [2-64-76]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/64/74
    चित्तनाशाद्विपद्यन्ते सर्वाण्येन्द्रियाणि मे | क्षीणस्नेहस्य दीपस्य संसक्ता रश्मयो यथा || २-६४-७४cittanAzAdvipadyante sarvANyendriyANi me | kSINasnehasya dIpasya saMsaktA razmayo yathA || 2-64-74With the loss of my mental faculty, all the sense organs are giving way, like the rays of the lamp giving way together when the oil is exhausted. [2-64-74]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/64/73
    कौसल्ये चित्तमोहेन हृदयं सीदतीव मे | वेदये न च संयुक्तान् शब्दस्पर्शरसानहम् || २-६४-७३kausalye cittamohena hRdayaM sIdatIva me | vedaye na ca saMyuktAn zabdasparzarasAnaham || 2-64-73Oh ! Kausalya, my heart, it appears is sinking and on account of delusion I am not able to feel the sense objects like sound touch and taste together. [2-64-73]
  9. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/25/28
    तानि बाणैः महाबाहुः शस्त्राण्यावार्य राघवः | जहार समरे प्राणांश्चिच्छेद च शिरोधरान् || ३-२५-२८tAni bANaiH mahAbAhuH zastrANyAvArya rAghavaH | jahAra samare prANAMzciccheda ca zirodharAn || 3-25-28Strongarmed Rama attacked them with his arrows and cut off their heads and took their lives in war. [3-25-28]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/64/72
    निवृत्तवनवासं तमयोध्यां पुनरागतम् | द्रक्ष्यन्ति सुखिनो रामं शुक्रं मार्गगतं यथा || २-६४-७२nivRttavanavAsaM tamayodhyAM punarAgatam | drakSyanti sukhino rAmaM zukraM mArgagataM yathA || 2-64-72Lucky men will behold Rama return to Ayodhya after the completion of his exile, like the planet Venus moving forward on its orbit. [2-64-72]