- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/51तमपश्यन्प्रियंपुत्रं महीपालो महायशाः | पुत्रशोकपरिद्यूनः पञ्चत्वमुपपेदिवान् || २-७२-५१tamapazyanpriyaMputraM mahIpAlo mahAyazAH | putrazokaparidyUnaH paJcatvamupapedivAn || 2-72-51The renowned ruler of the earth (king Dasaratha), unable to behold (the sorry state of) his beloved son and stricken by filial grief, merged into the five elements ( died ). [2-72-51]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/50स स्ववृत्तिं समास्थाय पिता ते तत्तऽथाकरोत् | रामश्च सह सौमित्रिः प्रेषितः सह सीतया || २-७२-५०sa svavRttiM samAsthAya pitA te tatta'thAkarot | rAmazca saha saumitriH preSitaH saha sItayA || 2-72-50Your father, faithful to his word, banished Rama along with Lakshmana and Sita. [2-72-50]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/49मया तु पुत्र श्रुत्वैव रामस्यैवाभिषेचनम् | याचितस्ते पिता राज्यं रामस्य च विवासनम् || २-७२-४९mayA tu putra zrutvaiva rAmasyaivAbhiSecanam | yAcitaste pitA rAjyaM rAmasya ca vivAsanam || 2-72-49My son, I on hearing of Rama's consecration asked your father to confer the kingdom on you and banish Rama. [2-72-49]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/48न ब्राह्मणधनं किञ्चिद्धृतं रामेण कस्यचित् | कश्चिन्नाढ्यो दरिद्रो तेनापापो विहिंसितः | न रामः परदारांश्च चक्षुर्भ्यामपि पश्यति || २-७२-४८na brAhmaNadhanaM kiJciddhRtaM rAmeNa kasyacit | kazcinnADhyo daridro tenApApo vihiMsitaH | na rAmaH paradArAMzca cakSurbhyAmapi pazyati || 2-72-48'Rama did not rob any brahmin of even a little wealth nor did he harm any innocent man, whether rich or poor. He never casts his eyes on another's wife. [2-72-48]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/47एवमुक्ता तु कैकेयी भरतेन महात्मना | उवाच वचनं हृष्टा मूढा पण्डितमानिनी || २-७२-४७evamuktA tu kaikeyI bharatena mahAtmanA | uvAca vacanaM hRSTA mUDhA paNDitamAninI || 2-72-47On hearing the words of great Bharata, that foolish woman Kaikeyi thinking herself to be wise, cheerfully said : - [2-72-47]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/46अथास्य चपला माता तत्स्वकर्म यथातथम् | तेनैव स्त्रीस्वभावेन व्याहर्तुमुपचक्रमे || २-७२-४६athAsya capalA mAtA tatsvakarma yathAtatham | tenaiva strIsvabhAvena vyAhartumupacakrame || 2-72-46Then the capricious mother, with the same feminine disposition which she had displayed earlier, started giving a faithful account of all her deeds. [2-72-46]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/45कच्चिन्न परदारान्वा राजपुत्रोऽभिमन्यते | कस्मात्स दण्डकारण्ये भ्रूणहेव विवासितः || २-७२-४५kaccinna paradArAnvA rAjaputro'bhimanyate | kasmAtsa daNDakAraNye bhrUNaheva vivAsitaH || 2-72-45I hope he did not covet another man's wife. Like a sinner who had slain a child in embryo why has he been banished to Dandaka forest?' [2-72-45]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/44कच्चिन्न ब्राह्मणधनं हृतं रामेण कस्यचित् | कच्चिन्नाढ्यो दरिद्रो वा तेनापापो विहिंसितः || २-७२-४४kaccinna brAhmaNadhanaM hRtaM rAmeNa kasyacit | kaccinnADhyo daridro vA tenApApo vihiMsitaH || 2-72-44- 'I hope Rama did not seize the wealth of any brahmin nor did any harm to an innocent person, whether rich or poor. [2-72-44]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/43तच्छ्रुत्वा भरतस्त्रस्तो भ्रातुश्चारित्रशङ्कया | स्वस्य वंशस्य महात्म्यात्प्रष्टुं समुपचक्रमे || २-७२-४३tacchrutvA bharatastrasto bhrAtuzcAritrazaGkayA | svasya vaMzasya mahAtmyAtpraSTuM samupacakrame || 2-72-43Conscious of the glory of his race, Bharata continued to enquire if there was any unrighteous conduct on the part of his brother : - [2-72-43]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/42स हि राजसुतः पुत्र चीरवासा महावनम् | दण्डकान्सह वैदेह्या लक्ष्मणानुचरो गतः || २-७२-४२sa hi rAjasutaH putra cIravAsA mahAvanam | daNDakAnsaha vaidehyA lakSmaNAnucaro gataH || 2-72-42- 'Oh ! my son, prince Rama attired in garments of bark along with Sita and followed by Lakshmana left for the great Dandaka forest.' [2-72-42]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/51तमपश्यन्प्रियंपुत्रं महीपालो महायशाः | पुत्रशोकपरिद्यूनः पञ्चत्वमुपपेदिवान् || २-७२-५१tamapazyanpriyaMputraM mahIpAlo mahAyazAH | putrazokaparidyUnaH paJcatvamupapedivAn || 2-72-51The renowned ruler of the earth (king Dasaratha), unable to behold (the sorry state of) his beloved son and stricken by filial grief, merged into the five elements ( died ). [2-72-51]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/50स स्ववृत्तिं समास्थाय पिता ते तत्तऽथाकरोत् | रामश्च सह सौमित्रिः प्रेषितः सह सीतया || २-७२-५०sa svavRttiM samAsthAya pitA te tatta'thAkarot | rAmazca saha saumitriH preSitaH saha sItayA || 2-72-50Your father, faithful to his word, banished Rama along with Lakshmana and Sita. [2-72-50]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/49मया तु पुत्र श्रुत्वैव रामस्यैवाभिषेचनम् | याचितस्ते पिता राज्यं रामस्य च विवासनम् || २-७२-४९mayA tu putra zrutvaiva rAmasyaivAbhiSecanam | yAcitaste pitA rAjyaM rAmasya ca vivAsanam || 2-72-49My son, I on hearing of Rama's consecration asked your father to confer the kingdom on you and banish Rama. [2-72-49]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/48न ब्राह्मणधनं किञ्चिद्धृतं रामेण कस्यचित् | कश्चिन्नाढ्यो दरिद्रो तेनापापो विहिंसितः | न रामः परदारांश्च चक्षुर्भ्यामपि पश्यति || २-७२-४८na brAhmaNadhanaM kiJciddhRtaM rAmeNa kasyacit | kazcinnADhyo daridro tenApApo vihiMsitaH | na rAmaH paradArAMzca cakSurbhyAmapi pazyati || 2-72-48'Rama did not rob any brahmin of even a little wealth nor did he harm any innocent man, whether rich or poor. He never casts his eyes on another's wife. [2-72-48]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/47एवमुक्ता तु कैकेयी भरतेन महात्मना | उवाच वचनं हृष्टा मूढा पण्डितमानिनी || २-७२-४७evamuktA tu kaikeyI bharatena mahAtmanA | uvAca vacanaM hRSTA mUDhA paNDitamAninI || 2-72-47On hearing the words of great Bharata, that foolish woman Kaikeyi thinking herself to be wise, cheerfully said : - [2-72-47]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/46अथास्य चपला माता तत्स्वकर्म यथातथम् | तेनैव स्त्रीस्वभावेन व्याहर्तुमुपचक्रमे || २-७२-४६athAsya capalA mAtA tatsvakarma yathAtatham | tenaiva strIsvabhAvena vyAhartumupacakrame || 2-72-46Then the capricious mother, with the same feminine disposition which she had displayed earlier, started giving a faithful account of all her deeds. [2-72-46]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/45कच्चिन्न परदारान्वा राजपुत्रोऽभिमन्यते | कस्मात्स दण्डकारण्ये भ्रूणहेव विवासितः || २-७२-४५kaccinna paradArAnvA rAjaputro'bhimanyate | kasmAtsa daNDakAraNye bhrUNaheva vivAsitaH || 2-72-45I hope he did not covet another man's wife. Like a sinner who had slain a child in embryo why has he been banished to Dandaka forest?' [2-72-45]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/44कच्चिन्न ब्राह्मणधनं हृतं रामेण कस्यचित् | कच्चिन्नाढ्यो दरिद्रो वा तेनापापो विहिंसितः || २-७२-४४kaccinna brAhmaNadhanaM hRtaM rAmeNa kasyacit | kaccinnADhyo daridro vA tenApApo vihiMsitaH || 2-72-44- 'I hope Rama did not seize the wealth of any brahmin nor did any harm to an innocent person, whether rich or poor. [2-72-44]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/43तच्छ्रुत्वा भरतस्त्रस्तो भ्रातुश्चारित्रशङ्कया | स्वस्य वंशस्य महात्म्यात्प्रष्टुं समुपचक्रमे || २-७२-४३tacchrutvA bharatastrasto bhrAtuzcAritrazaGkayA | svasya vaMzasya mahAtmyAtpraSTuM samupacakrame || 2-72-43Conscious of the glory of his race, Bharata continued to enquire if there was any unrighteous conduct on the part of his brother : - [2-72-43]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/42स हि राजसुतः पुत्र चीरवासा महावनम् | दण्डकान्सह वैदेह्या लक्ष्मणानुचरो गतः || २-७२-४२sa hi rAjasutaH putra cIravAsA mahAvanam | daNDakAnsaha vaidehyA lakSmaNAnucaro gataH || 2-72-42- 'Oh ! my son, prince Rama attired in garments of bark along with Sita and followed by Lakshmana left for the great Dandaka forest.' [2-72-42]