Search
- siva.sh/bhagavad-gita/18/53अहङ्कारं बलं दर्पं कामं क्रोधं परिग्रहम् । विमुच्य निर्ममः शान्तो ब्रह्मभूयाय कल्पते ॥ १८-५३॥ahaGkAraM balaM darpaM kAmaM krodhaM parigraham । vimucya nirmamaH zAnto brahmabhUyAya kalpate ॥ 18-53॥Forsaking egoism, power, pride, desire, wrath and possession, with no feeling of 'mine' and tranil - he becomes worthy for the state of brahma.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/52विविक्तसेवी लघ्वाशी यतवाक्कायमानसः । ध्यानयोगपरो नित्यं वैराग्यं समुपाश्रितः ॥ १८-५२॥viviktasevI laghvAzI yatavAkkAyamAnasaH । dhyAnayogaparo nityaM vairAgyaM samupAzritaH ॥ 18-52॥Resorting to solitude, eating but little, restraining speech, body and mind, ever engaged in the Yoga of meditation and taking refuge in dispassion;
- siva.sh/bhagavad-gita/18/51बुद्ध्या विशुद्धया युक्तो धृत्यात्मानं नियम्य च । शब्दादीन्विषयांस्त्यक्त्वा रागद्वेषौ व्युदस्य च ॥ १८-५१॥buddhyA vizuddhayA yukto dhRtyAtmAnaM niyamya ca । zabdAdInviSayAMstyaktvA rAgadveSau vyudasya ca ॥ 18-51॥Endowed by a purified understanding, subduing the mind by steadiness, relinquishing sound and other objects of the senses and casting aside love and hate;
- siva.sh/bhagavad-gita/18/50सिद्धिं प्राप्तो यथा ब्रह्म तथाप्नोति निबोध मे । समासेनैव कौन्तेय निष्ठा ज्ञानस्य या परा ॥ १८-५०॥siddhiM prApto yathA brahma tathApnoti nibodha me । samAsenaiva kaunteya niSThA jJAnasya yA parA ॥ 18-50॥O Kaunteya ( Arjun ) ! Learn from Me in brief, how he who has attained perfection reaches Brahma (the Eternal), that supreme state of knowledge.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/49असक्तबुद्धिः सर्वत्र जितात्मा विगतस्पृहः । नैष्कर्म्यसिद्धिं परमां संन्यासेनाधिगच्छति ॥ १८-४९॥asaktabuddhiH sarvatra jitAtmA vigataspRhaH । naiSkarmyasiddhiM paramAM saMnyAsenAdhigacchati ॥ 18-49॥He whose understanding is on all sides unattached, whose self is conquered, who is free from desires - he attains by renunciation the supreme perfection transcending all activity.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/48सहजं कर्म कौन्तेय सदोषमपि न त्यजेत् । सर्वारम्भा हि दोषेण धूमेनाग्निरिवावृताः ॥ १८-४८॥sahajaM karma kaunteya sadoSamapi na tyajet । sarvArambhA hi doSeNa dhUmenAgnirivAvRtAH ॥ 18-48॥O Kaunteya ( Arjun ), one should not give up the duty to which one is born, even though it be faulty. For all undertakings are surrounded with evil, as fire is with smoke.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/47श्रेयान्स्वधर्मो विगुणः परधर्मात्स्वनुष्ठितात् । स्वभावनियतं कर्म कुर्वन्नाप्नोति किल्बिषम् ॥ १८-४७॥zreyAnsvadharmo viguNaH paradharmAtsvanuSThitAt । svabhAvaniyataM karma kurvannApnoti kilbiSam ॥ 18-47॥One's own duty, (though) defective, is superior to another's duty well performed. By performing a duty as dictated by one's own nature, one does not incur sin.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/46यतः प्रवृत्तिर्भूतानां येन सर्वमिदं ततम् । स्वकर्मणा तमभ्यर्च्य सिद्धिं विन्दति मानवः ॥ १८-४६॥yataH pravRttirbhUtAnAM yena sarvamidaM tatam । svakarmaNA tamabhyarcya siddhiM vindati mAnavaH ॥ 18-46॥He from whome arise the activity of all beings and by whom all this is pervaded - by worshipping Him with his own duty man reaches perfection.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/45स्वे स्वे कर्मण्यभिरतः संसिद्धिं लभते नरः । स्वकर्मनिरतः सिद्धिं यथा विन्दति तच्छृणु ॥ १८-४५॥sve sve karmaNyabhirataH saMsiddhiM labhate naraH । svakarmanirataH siddhiM yathA vindati tacchRNu ॥ 18-45॥Each man devoted to his own duty attains Sansiddhi ( perfection ). How he attains perfection while being engaged in his own duty, hear now.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/44कृषिगौरक्ष्यवाणिज्यं वैश्यकर्म स्वभावजम् । परिचर्यात्मकं कर्म शूद्रस्यापि स्वभावजम् ॥ १८-४४॥kRSigaurakSyavANijyaM vaizyakarma svabhAvajam । paricaryAtmakaM karma zUdrasyApi svabhAvajam ॥ 18-44॥Agriculture, cattle-rearing and trade are the duties of the Vaisya, born of (their own) nature; and action consisting of service is the duty of the Sudra , born of (their own) nature.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/53अहङ्कारं बलं दर्पं कामं क्रोधं परिग्रहम् । विमुच्य निर्ममः शान्तो ब्रह्मभूयाय कल्पते ॥ १८-५३॥ahaGkAraM balaM darpaM kAmaM krodhaM parigraham । vimucya nirmamaH zAnto brahmabhUyAya kalpate ॥ 18-53॥Forsaking egoism, power, pride, desire, wrath and possession, with no feeling of 'mine' and tranil - he becomes worthy for the state of brahma.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/52विविक्तसेवी लघ्वाशी यतवाक्कायमानसः । ध्यानयोगपरो नित्यं वैराग्यं समुपाश्रितः ॥ १८-५२॥viviktasevI laghvAzI yatavAkkAyamAnasaH । dhyAnayogaparo nityaM vairAgyaM samupAzritaH ॥ 18-52॥Resorting to solitude, eating but little, restraining speech, body and mind, ever engaged in the Yoga of meditation and taking refuge in dispassion;
- siva.sh/bhagavad-gita/18/51बुद्ध्या विशुद्धया युक्तो धृत्यात्मानं नियम्य च । शब्दादीन्विषयांस्त्यक्त्वा रागद्वेषौ व्युदस्य च ॥ १८-५१॥buddhyA vizuddhayA yukto dhRtyAtmAnaM niyamya ca । zabdAdInviSayAMstyaktvA rAgadveSau vyudasya ca ॥ 18-51॥Endowed by a purified understanding, subduing the mind by steadiness, relinquishing sound and other objects of the senses and casting aside love and hate;
- siva.sh/bhagavad-gita/18/50सिद्धिं प्राप्तो यथा ब्रह्म तथाप्नोति निबोध मे । समासेनैव कौन्तेय निष्ठा ज्ञानस्य या परा ॥ १८-५०॥siddhiM prApto yathA brahma tathApnoti nibodha me । samAsenaiva kaunteya niSThA jJAnasya yA parA ॥ 18-50॥O Kaunteya ( Arjun ) ! Learn from Me in brief, how he who has attained perfection reaches Brahma (the Eternal), that supreme state of knowledge.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/49असक्तबुद्धिः सर्वत्र जितात्मा विगतस्पृहः । नैष्कर्म्यसिद्धिं परमां संन्यासेनाधिगच्छति ॥ १८-४९॥asaktabuddhiH sarvatra jitAtmA vigataspRhaH । naiSkarmyasiddhiM paramAM saMnyAsenAdhigacchati ॥ 18-49॥He whose understanding is on all sides unattached, whose self is conquered, who is free from desires - he attains by renunciation the supreme perfection transcending all activity.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/48सहजं कर्म कौन्तेय सदोषमपि न त्यजेत् । सर्वारम्भा हि दोषेण धूमेनाग्निरिवावृताः ॥ १८-४८॥sahajaM karma kaunteya sadoSamapi na tyajet । sarvArambhA hi doSeNa dhUmenAgnirivAvRtAH ॥ 18-48॥O Kaunteya ( Arjun ), one should not give up the duty to which one is born, even though it be faulty. For all undertakings are surrounded with evil, as fire is with smoke.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/47श्रेयान्स्वधर्मो विगुणः परधर्मात्स्वनुष्ठितात् । स्वभावनियतं कर्म कुर्वन्नाप्नोति किल्बिषम् ॥ १८-४७॥zreyAnsvadharmo viguNaH paradharmAtsvanuSThitAt । svabhAvaniyataM karma kurvannApnoti kilbiSam ॥ 18-47॥One's own duty, (though) defective, is superior to another's duty well performed. By performing a duty as dictated by one's own nature, one does not incur sin.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/46यतः प्रवृत्तिर्भूतानां येन सर्वमिदं ततम् । स्वकर्मणा तमभ्यर्च्य सिद्धिं विन्दति मानवः ॥ १८-४६॥yataH pravRttirbhUtAnAM yena sarvamidaM tatam । svakarmaNA tamabhyarcya siddhiM vindati mAnavaH ॥ 18-46॥He from whome arise the activity of all beings and by whom all this is pervaded - by worshipping Him with his own duty man reaches perfection.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/45स्वे स्वे कर्मण्यभिरतः संसिद्धिं लभते नरः । स्वकर्मनिरतः सिद्धिं यथा विन्दति तच्छृणु ॥ १८-४५॥sve sve karmaNyabhirataH saMsiddhiM labhate naraH । svakarmanirataH siddhiM yathA vindati tacchRNu ॥ 18-45॥Each man devoted to his own duty attains Sansiddhi ( perfection ). How he attains perfection while being engaged in his own duty, hear now.
- siva.sh/bhagavad-gita/18/44कृषिगौरक्ष्यवाणिज्यं वैश्यकर्म स्वभावजम् । परिचर्यात्मकं कर्म शूद्रस्यापि स्वभावजम् ॥ १८-४४॥kRSigaurakSyavANijyaM vaizyakarma svabhAvajam । paricaryAtmakaM karma zUdrasyApi svabhAvajam ॥ 18-44॥Agriculture, cattle-rearing and trade are the duties of the Vaisya, born of (their own) nature; and action consisting of service is the duty of the Sudra , born of (their own) nature.