1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/60/10
    बालेव रमते सीताऽबालचन्द्रनिभानना | रामा रामे ह्यधीनात्मा विजनेऽपि वने सती || २-६०-१०bAleva ramate sItA'bAlacandranibhAnanA | rAmA rAme hyadhInAtmA vijane'pi vane satI || 2-60-10Charming Sita whose face resembles the full Moon, with her mind fixed on Rama, is enjoying even the desolate forest like a child. [2-60-10]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/3
    जटाः कृत्वा महाराज चीरवल्कलधारिणौ | गङ्गामुत्तीर्य तौ वीरौ प्रयागाभिमुखौ गतौ || २-५९-३jaTAH kRtvA mahArAja cIravalkaladhAriNau | gaGgAmuttIrya tau vIrau prayAgAbhimukhau gatau || 2-59-3- 'Oh ! King the heroes in bark robes and with matted hair crossed the Ganga and proceeded towards Prayaga. [2-59-3]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/2
    तस्य तद्वचनं श्रुत्वा सुमन्त्रो बाष्पविक्लबः | कथयामास भूयोऽपि रामसन्देशविस्तरम् || २-५९-२tasya tadvacanaM zrutvA sumantro bASpaviklabaH | kathayAmAsa bhUyo'pi rAmasandezavistaram || 2-59-2Having heard him, Sumantra, overcome with tears, related further details of Rama's message. [2-59-2]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/9
    सुकुमार्या तपस्विन्या सुमन्त्र सह सीतया | राजपुत्रौ कथं पादैरवरुह्य रथाद्गतौ || २-५८-९sukumAryA tapasvinyA sumantra saha sItayA | rAjaputrau kathaM pAdairavaruhya rathAdgatau || 2-58-9Oh ! Sumantra how did those two princes along with pitiable, delicate Sita, alight from the chariot, and enter the forest on foot? [2-58-9]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/12
    शुश्राव च वचस्तेषां बृन्दं बृन्दं च तिष्ठताम् | हतास्म खलु ये नेह पश्याम इति राघवम् || २-५७-१२zuzrAva ca vacasteSAM bRndaM bRndaM ca tiSThatAm | hatAsma khalu ye neha pazyAma iti rAghavam || 2-57-12He saw them gathering in groups, saying, 'Henceforth we will not be able to see Rama and without him, we are lost indeed. [2-57-12]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/22
    ऐणेयं मांसमाहृत्य शालां यक्ष्यामहे वयम् | कर्तव्यं वास्तुशमनं सौमित्रे चिरजीविभिः || २-५६-२२aiNeyaM mAMsamAhRtya zAlAM yakSyAmahe vayam | kartavyaM vAstuzamanaM saumitre cirajIvibhiH || 2-56-22- 'Oh ! Lakshmana those who intend to live for long (in this hut), should pacify the deity presiding over here. Therefore, we shall bring the venison of a black antelope and make necessary offerings. [2-56-22]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/55/26
    अवलोक्य ततः सीतामायाचन्तीमनिन्दिताम् | दयितां च विधेयां च रामो लक्ष्मणमब्रवीत् || २-५५-२६avalokya tataH sItAmAyAcantImaninditAm | dayitAM ca vidheyAM ca rAmo lakSmaNamabravIt || 2-55-26Beholding the obedient, blemishless, beloved Sita invoking blessings, Rama said to Lakhsmana : - [2-55-26]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/36
    प्रभातायां रजन्यां तु भरद्वाजमुपागमत् | उवाच नरशार्दूलो मुनिं ज्वलिततेजसम् || २-५४-३६prabhAtAyAM rajanyAM tu bharadvAjamupAgamat | uvAca narazArdUlo muniM jvalitatejasam || 2-54-36When the night passed into dawn, Rama the best of men approached the resplendent Bharadwaja and said : - [2-54-36]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/34
    तस्य प्रयागे रामस्य तं महर्षिमुपेयुषः | प्रपन्ना रजनी पुण्याः चित्राः कथयतः कथाः || २-५४-३४tasya prayAge rAmasya taM maharSimupeyuSaH | prapannA rajanI puNyAH citrAH kathayataH kathAH || 2-54-34At Prayaga, while the great sage Bharadwaja was narrating to Rama sitting near him several interesting anecdotes, the holy night set in. [2-54-34]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/53/33
    ततस्तत्र सुखासीनौ नातिदूरे निरीक्ष्य ताम् | न्यग्रोधे सुकृतां शय्यां भेजाते धर्मवत्सलौ || २-५३-३३tatastatra sukhAsInau nAtidUre nirIkSya tAm | nyagrodhe sukRtAM zayyAM bhejAte dharmavatsalau || 2-53-33Thereafter Rama and Sita, the duo, nurturers of righteousness, from their comfortable seats moved to the bed wellmade under the banyan tree not far (from there where they were sitting) and lay down (to sleep). [2-53-33]