Search
- siva.sh/bhagavad-gita/1/33येषामर्थे काङ्क्षितं नो राज्यं भोगाः सुखानि च । त इमेऽवस्थिता युद्धे प्राणांस्त्यक्त्वा धनानि च ॥ १-३३॥yeSAmarthe kAGkSitaM no rAjyaM bhogAH sukhAni ca । ta ime'vasthitA yuddhe prANAMstyaktvA dhanAni ca ॥ 1-33॥Those for whose sake we desire kingdom, enjoyments and pleasures, stand here in battle, having renounced life and wealth.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/32न काङ्क्षे विजयं कृष्ण न च राज्यं सुखानि च । किं नो राज्येन गोविन्द किं भोगैर्जीवितेन वा ॥ १-३२ ॥na kAGkSe vijayaM kRSNa na ca rAjyaM sukhAni ca । kiM no rAjyena govinda kiM bhogairjIvitena vA ॥ 1-32 ॥I desire not victory, O Krsna, nor kingdom, nor pleasures. Of what avail is dominion to us, O Govinda, or pleasures, or even life?
- siva.sh/bhagavad-gita/2/26अथ चैनं नित्यजातं नित्यं वा मन्यसे मृतम् । तथापि त्वं महाबाहो नैवं शोचितुमर्हसि ॥ २-२६ ॥atha cainaM nityajAtaM nityaM vA manyase mRtam । tathApi tvaM mahAbAho naivaM zocitumarhasi ॥ 2-26 ॥Or if you hold this self as being constantly born and as constantly dying, even then, O mighty-armed one, it does not become you to feel grief.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/31निमित्तानि च पश्यामि विपरीतानि केशव । न च श्रेयोऽनुपश्यामि हत्वा स्वजनमाहवे ॥ १-३१ ॥nimittAni ca pazyAmi viparItAni kezava । na ca zreyo'nupazyAmi hatvA svajanamAhave ॥ 1-31 ॥And I see adverse omens, O Kesava. I do not see any good in killing my kinsmen in battle.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/30गाण्डीवं स्रंसते हस्तात्त्वक्चैव परिदह्यते । न च शक्नोम्यवस्थातुं भ्रमतीव च मे मनः ॥ १-३० ॥gANDIvaM sraMsate hastAttvakcaiva paridahyate । na ca zaknomyavasthAtuM bhramatIva ca me manaH ॥ 1-30 ॥The (bow) Gandiva slips from my hand, and also my skin burns all over; I am unable even to stand and my mind is reeling, as it were.
- siva.sh/bhagavad-gita/2/25अव्यक्तोऽयमचिन्त्योऽयमविकार्योऽयमुच्यते । तस्मादेवं विदित्वैनं नानुशोचितुमर्हसि ॥ २-२५ ॥avyakto'yamacintyo'yamavikAryo'yamucyate । tasmAdevaM viditvainaM nAnuzocitumarhasi ॥ 2-25 ॥This (self) is said to be unmanifest, inconceivable and unchanging. Therefore, knowing It thus, it does not befit you to grieve.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/29सीदन्ति मम गात्राणि मुखं च परिशुष्यति । वेपथुश्च शरीरे मे रोमहर्षश्च जायते ॥ १-२९ ॥sIdanti mama gAtrANi mukhaM ca parizuSyati । vepathuzca zarIre me romaharSazca jAyate ॥ 1-29 ॥I feel the limbs of my body quivering and my mouth drying up.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/28कृपया परयाविष्टो विषीदन्निदमब्रवीत् । अर्जुन उवाच । दृष्ट्वेमं स्वजनं कृष्ण युयुत्सुं समुपस्थितम् ॥ १-२८ ॥kRpayA parayAviSTo viSIdannidamabravIt । arjuna uvAca । dRSTvemaM svajanaM kRSNa yuyutsuM samupasthitam ॥ 1-28 ॥Arjuna said: My dear Krsna, seeing my friends and relatives present before me in such a fighting spirit
- siva.sh/bhagavad-gita/2/24अच्छेद्योऽयमदाह्योऽयमक्लेद्योऽशोष्य एव च । नित्यः सर्वगतः स्थाणुरचलोऽयं सनातनः ॥ २-२४ ॥acchedyo'yamadAhyo'yamakledyo'zoSya eva ca । nityaH sarvagataH sthANuracalo'yaM sanAtanaH ॥ 2-24 ॥It cannot be cut, It cannot be burnt, cannot be moistened, and surely cannot be dried up. It is eternal, omnipresent, stationary, immovable and changeless.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/27श्वशुरान्सुहृदश्चैव सेनयोरुभयोरपि । तान्समीक्ष्य स कौन्तेयः सर्वान्बन्धूनवस्थितान् ॥ १-२७ ॥zvazurAnsuhRdazcaiva senayorubhayorapi । tAnsamIkSya sa kaunteyaH sarvAnbandhUnavasthitAn ॥ 1-27 ॥When the son of Kunti, Arjuna, saw all these different grades of friends and relatives, he became overwhelmed with compassion and spoke thus:
- siva.sh/bhagavad-gita/1/33येषामर्थे काङ्क्षितं नो राज्यं भोगाः सुखानि च । त इमेऽवस्थिता युद्धे प्राणांस्त्यक्त्वा धनानि च ॥ १-३३॥yeSAmarthe kAGkSitaM no rAjyaM bhogAH sukhAni ca । ta ime'vasthitA yuddhe prANAMstyaktvA dhanAni ca ॥ 1-33॥Those for whose sake we desire kingdom, enjoyments and pleasures, stand here in battle, having renounced life and wealth.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/32न काङ्क्षे विजयं कृष्ण न च राज्यं सुखानि च । किं नो राज्येन गोविन्द किं भोगैर्जीवितेन वा ॥ १-३२ ॥na kAGkSe vijayaM kRSNa na ca rAjyaM sukhAni ca । kiM no rAjyena govinda kiM bhogairjIvitena vA ॥ 1-32 ॥I desire not victory, O Krsna, nor kingdom, nor pleasures. Of what avail is dominion to us, O Govinda, or pleasures, or even life?
- siva.sh/bhagavad-gita/2/26अथ चैनं नित्यजातं नित्यं वा मन्यसे मृतम् । तथापि त्वं महाबाहो नैवं शोचितुमर्हसि ॥ २-२६ ॥atha cainaM nityajAtaM nityaM vA manyase mRtam । tathApi tvaM mahAbAho naivaM zocitumarhasi ॥ 2-26 ॥Or if you hold this self as being constantly born and as constantly dying, even then, O mighty-armed one, it does not become you to feel grief.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/31निमित्तानि च पश्यामि विपरीतानि केशव । न च श्रेयोऽनुपश्यामि हत्वा स्वजनमाहवे ॥ १-३१ ॥nimittAni ca pazyAmi viparItAni kezava । na ca zreyo'nupazyAmi hatvA svajanamAhave ॥ 1-31 ॥And I see adverse omens, O Kesava. I do not see any good in killing my kinsmen in battle.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/30गाण्डीवं स्रंसते हस्तात्त्वक्चैव परिदह्यते । न च शक्नोम्यवस्थातुं भ्रमतीव च मे मनः ॥ १-३० ॥gANDIvaM sraMsate hastAttvakcaiva paridahyate । na ca zaknomyavasthAtuM bhramatIva ca me manaH ॥ 1-30 ॥The (bow) Gandiva slips from my hand, and also my skin burns all over; I am unable even to stand and my mind is reeling, as it were.
- siva.sh/bhagavad-gita/2/25अव्यक्तोऽयमचिन्त्योऽयमविकार्योऽयमुच्यते । तस्मादेवं विदित्वैनं नानुशोचितुमर्हसि ॥ २-२५ ॥avyakto'yamacintyo'yamavikAryo'yamucyate । tasmAdevaM viditvainaM nAnuzocitumarhasi ॥ 2-25 ॥This (self) is said to be unmanifest, inconceivable and unchanging. Therefore, knowing It thus, it does not befit you to grieve.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/29सीदन्ति मम गात्राणि मुखं च परिशुष्यति । वेपथुश्च शरीरे मे रोमहर्षश्च जायते ॥ १-२९ ॥sIdanti mama gAtrANi mukhaM ca parizuSyati । vepathuzca zarIre me romaharSazca jAyate ॥ 1-29 ॥I feel the limbs of my body quivering and my mouth drying up.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/28कृपया परयाविष्टो विषीदन्निदमब्रवीत् । अर्जुन उवाच । दृष्ट्वेमं स्वजनं कृष्ण युयुत्सुं समुपस्थितम् ॥ १-२८ ॥kRpayA parayAviSTo viSIdannidamabravIt । arjuna uvAca । dRSTvemaM svajanaM kRSNa yuyutsuM samupasthitam ॥ 1-28 ॥Arjuna said: My dear Krsna, seeing my friends and relatives present before me in such a fighting spirit
- siva.sh/bhagavad-gita/2/24अच्छेद्योऽयमदाह्योऽयमक्लेद्योऽशोष्य एव च । नित्यः सर्वगतः स्थाणुरचलोऽयं सनातनः ॥ २-२४ ॥acchedyo'yamadAhyo'yamakledyo'zoSya eva ca । nityaH sarvagataH sthANuracalo'yaM sanAtanaH ॥ 2-24 ॥It cannot be cut, It cannot be burnt, cannot be moistened, and surely cannot be dried up. It is eternal, omnipresent, stationary, immovable and changeless.
- siva.sh/bhagavad-gita/1/27श्वशुरान्सुहृदश्चैव सेनयोरुभयोरपि । तान्समीक्ष्य स कौन्तेयः सर्वान्बन्धूनवस्थितान् ॥ १-२७ ॥zvazurAnsuhRdazcaiva senayorubhayorapi । tAnsamIkSya sa kaunteyaH sarvAnbandhUnavasthitAn ॥ 1-27 ॥When the son of Kunti, Arjuna, saw all these different grades of friends and relatives, he became overwhelmed with compassion and spoke thus: