- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/8सिक्तराजपथां रम्यां प्रकीर्णकुसुमोत्कराम् | राजप्रवेशसुमुखैः पौरैर्मंगलपाणिभिः || १-७७-८siktarAjapathAM ramyAM prakIrNakusumotkarAm | rAjapravezasumukhaiH paurairmaMgalapANibhiH || 1-77-8The royal highways were sprinkled with water and strewn with flowers, it was beautiful. Awaiting with delight the arrival of the king, the citizens produced merry sounds with musical instruments. [1-77-8]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/7चोदयामास तां सेनां जगामाशु ततः पुरीम् | पताकाध्वजिनीं रम्यां तूर्योद्घुष्टनिनादिताम् || १-७७-७codayAmAsa tAM senAM jagAmAzu tataH purIm | patAkAdhvajinIM ramyAM tUryodghuSTaninAditAm || 1-77-7Thereafter, king Dasaratha directed his army to proceed speedily in advance. When he reached the city of Ayodhya it looked welldecorated with flags and banners. It resounded with trumpets. [1-77-7]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/6गतो राम इति श्रुत्वा हृष्टः प्रमुदितो नृपः | पुनर्जातं तदा मेने पुत्रमात्मानमेव च || १-७७-६gato rAma iti zrutvA hRSTaH pramudito nRpaH | punarjAtaM tadA mene putramAtmAnameva ca || 1-77-6king Dasharatha gladdened to listen about the departure of Parashurama, felt that he and his sons were reborn. [1-77-6]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/5रामस्य वचनं श्रुत्वा राजा दशरथः सुतम् | बाहुभ्यां संपरिष्वज्य मूर्ध्नि चाघ्राय राघवम् || १-७७-५rAmasya vacanaM zrutvA rAjA dazarathaH sutam | bAhubhyAM saMpariSvajya mUrdhni cAghrAya rAghavam || 1-77-5On hearing the words of Rama king Dasharatha hugged his son with both of his arms, and kissed on the forehead of Raghava. [1-77-5]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/4सन्दिशस्व महाराज सेनां त्वच्छासने स्थिताम् | शासनं काङ्क्षते सेना चातकालिर्जलं यथा १-७७-४sandizasva mahArAja senAM tvacchAsane sthitAm | zAsanaM kAGkSate senA cAtakAlirjalaM yathA 1-77-4The army which is under your command, oh ! King, is awaiting your orders like the chatakas awaiting water. Direct them (to proceed). [1-77-4]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/3जामदग्न्यो गतो रामः प्रयातु चतुरङ्गिगिणी | अयोध्याभिमुखी सेना त्वया नाथेन पालिता || १-७७-३jAmadagnyo gato rAmaH prayAtu caturaGgigiNI | ayodhyAbhimukhI senA tvayA nAthena pAlitA || 1-77-3- 'Parashurama, son of Jamadagni, has gone. Let the four divisions of the army of which you are the commander proceed towards Ayodhya. [1-77-3]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/2अभिवाद्य ततो रामो वसिष्ठ प्रमुखानृषीन् | पितरं विह्वलं दृष्ट्वा प्रोवाच रघुनंदनः || १-७७-२abhivAdya tato rAmo vasiSTha pramukhAnRSIn | pitaraM vihvalaM dRSTvA provAca raghunaMdanaH || 1-77-2Thereafter Rama, the descendant of the Raghus, paid obeisance to Vashishtha and other rishis, and having seen his father who appeared agitated said: - [1-77-2]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/1गते रामे प्रशांतात्मा रामो दाशरथिर्धनुः | वरुणायाप्रमेयाय ददौ हस्ते महायशाः || १-७७-१gate rAme prazAMtAtmA rAmo dAzarathirdhanuH | varuNAyAprameyAya dadau haste mahAyazAH || 1-77-1When Parashurama departed, Rama, son of Dasharatha with a serene mind gave the bow ( of Vishnu ) along with the arrow to Varuna god of immeasurable strength. [1-77-1]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/76/24रामं दाशरथिं रामो जामदग्न्यः प्रशस्य च | ततः प्रदक्षिणीकृत्य जगामात्मगतिं प्रभुः || १-७६-२४rAmaM dAzarathiM rAmo jAmadagnyaH prazasya ca | tataH pradakSiNIkRtya jagAmAtmagatiM prabhuH || 1-76-24Parashurama, the competent son of Jamadagni, having praised Rama, the son of Dasharatha circumambulated him and left for his abode. [1-76-24]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/76/23ततो वितिमिराः सर्वा दिशा चोपदिशस्तथा | सुराः सर्षिगणाः रामं प्रशशंसुरुदायुधम् || १-७६-२३tato vitimirAH sarvA dizA copadizastathA | surAH sarSigaNAH rAmaM prazazaMsurudAyudham || 1-76-23Thereafter all the quarters including the intermediaries were cleared of darkness. Hosts of sages with gods extolled Rama in whose hands the bow ( of Vishnu ) was upraised. [1-76-23]