Search
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/8सिक्तराजपथां रम्यां प्रकीर्णकुसुमोत्कराम् । राजप्रवेशसुमुखैः पौरैर्मंगलपाणिभिः ॥ १-७७-८siktarAjapathAM ramyAM prakIrNakusumotkarAm । rAjapravezasumukhaiH paurairmaMgalapANibhiH ॥ 1-77-8The royal highways were sprinkled with water and strewn with flowers, it was beautiful. Awaiting with delight the arrival of the king, the citizens produced merry sounds with musical instruments. ॥ 1-77-8॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/7चोदयामास तां सेनां जगामाशु ततः पुरीम् । पताकाध्वजिनीं रम्यां तूर्योद्घुष्टनिनादिताम् ॥ १-७७-७codayAmAsa tAM senAM jagAmAzu tataH purIm । patAkAdhvajinIM ramyAM tUryodghuSTaninAditAm ॥ 1-77-7Thereafter, king Dasaratha directed his army to proceed speedily in advance. When he reached the city of Ayodhya it looked welldecorated with flags and banners. It resounded with trumpets. ॥ 1-77-7॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/6गतो राम इति श्रुत्वा हृष्टः प्रमुदितो नृपः । पुनर्जातं तदा मेने पुत्रमात्मानमेव च ॥ १-७७-६gato rAma iti zrutvA hRSTaH pramudito nRpaH । punarjAtaM tadA mene putramAtmAnameva ca ॥ 1-77-6king Dasharatha gladdened to listen about the departure of Parashurama, felt that he and his sons were reborn. ॥ 1-77-6॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/5रामस्य वचनं श्रुत्वा राजा दशरथः सुतम् । बाहुभ्यां संपरिष्वज्य मूर्ध्नि चाघ्राय राघवम् ॥ १-७७-५rAmasya vacanaM zrutvA rAjA dazarathaH sutam । bAhubhyAM saMpariSvajya mUrdhni cAghrAya rAghavam ॥ 1-77-5On hearing the words of Rama king Dasharatha hugged his son with both of his arms, and kissed on the forehead of Raghava. ॥ 1-77-5॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/4सन्दिशस्व महाराज सेनां त्वच्छासने स्थिताम् । शासनं काङ्क्षते सेना चातकालिर्जलं यथा १-७७-४sandizasva mahArAja senAM tvacchAsane sthitAm । zAsanaM kAGkSate senA cAtakAlirjalaM yathA 1-77-4The army which is under your command, oh ! King, is awaiting your orders like the chatakas awaiting water. Direct them (to proceed). ॥ 1-77-4॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/3जामदग्न्यो गतो रामः प्रयातु चतुरङ्गिगिणी । अयोध्याभिमुखी सेना त्वया नाथेन पालिता ॥ १-७७-३jAmadagnyo gato rAmaH prayAtu caturaGgigiNI । ayodhyAbhimukhI senA tvayA nAthena pAlitA ॥ 1-77-3- 'Parashurama, son of Jamadagni, has gone. Let the four divisions of the army of which you are the commander proceed towards Ayodhya. ॥ 1-77-3॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/2अभिवाद्य ततो रामो वसिष्ठ प्रमुखानृषीन् । पितरं विह्वलं दृष्ट्वा प्रोवाच रघुनंदनः ॥ १-७७-२abhivAdya tato rAmo vasiSTha pramukhAnRSIn । pitaraM vihvalaM dRSTvA provAca raghunaMdanaH ॥ 1-77-2Thereafter Rama, the descendant of the Raghus, paid obeisance to Vashishtha and other rishis, and having seen his father who appeared agitated said ॥ 1-77-2॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/1गते रामे प्रशांतात्मा रामो दाशरथिर्धनुः । वरुणायाप्रमेयाय ददौ हस्ते महायशाः ॥ १-७७-१gate rAme prazAMtAtmA rAmo dAzarathirdhanuH । varuNAyAprameyAya dadau haste mahAyazAH ॥ 1-77-1When Parashurama departed, Rama, son of Dasharatha with a serene mind gave the bow ( of Vishnu ) along with the arrow to Varuna god of immeasurable strength. ॥ 1-77-1॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/76/24रामं दाशरथिं रामो जामदग्न्यः प्रशस्य च । ततः प्रदक्षिणीकृत्य जगामात्मगतिं प्रभुः ॥ १-७६-२४rAmaM dAzarathiM rAmo jAmadagnyaH prazasya ca । tataH pradakSiNIkRtya jagAmAtmagatiM prabhuH ॥ 1-76-24Parashurama, the competent son of Jamadagni, having praised Rama, the son of Dasharatha circumambulated him and left for his abode. ॥ 1-76-24॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/76/23ततो वितिमिराः सर्वा दिशा चोपदिशस्तथा । सुराः सर्षिगणाः रामं प्रशशंसुरुदायुधम् ॥ १-७६-२३tato vitimirAH sarvA dizA copadizastathA । surAH sarSigaNAH rAmaM prazazaMsurudAyudham ॥ 1-76-23Thereafter all the quarters including the intermediaries were cleared of darkness. Hosts of sages with gods extolled Rama in whose hands the bow ( of Vishnu ) was upraised. ॥ 1-76-23॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/8सिक्तराजपथां रम्यां प्रकीर्णकुसुमोत्कराम् । राजप्रवेशसुमुखैः पौरैर्मंगलपाणिभिः ॥ १-७७-८siktarAjapathAM ramyAM prakIrNakusumotkarAm । rAjapravezasumukhaiH paurairmaMgalapANibhiH ॥ 1-77-8The royal highways were sprinkled with water and strewn with flowers, it was beautiful. Awaiting with delight the arrival of the king, the citizens produced merry sounds with musical instruments. ॥ 1-77-8॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/7चोदयामास तां सेनां जगामाशु ततः पुरीम् । पताकाध्वजिनीं रम्यां तूर्योद्घुष्टनिनादिताम् ॥ १-७७-७codayAmAsa tAM senAM jagAmAzu tataH purIm । patAkAdhvajinIM ramyAM tUryodghuSTaninAditAm ॥ 1-77-7Thereafter, king Dasaratha directed his army to proceed speedily in advance. When he reached the city of Ayodhya it looked welldecorated with flags and banners. It resounded with trumpets. ॥ 1-77-7॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/6गतो राम इति श्रुत्वा हृष्टः प्रमुदितो नृपः । पुनर्जातं तदा मेने पुत्रमात्मानमेव च ॥ १-७७-६gato rAma iti zrutvA hRSTaH pramudito nRpaH । punarjAtaM tadA mene putramAtmAnameva ca ॥ 1-77-6king Dasharatha gladdened to listen about the departure of Parashurama, felt that he and his sons were reborn. ॥ 1-77-6॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/5रामस्य वचनं श्रुत्वा राजा दशरथः सुतम् । बाहुभ्यां संपरिष्वज्य मूर्ध्नि चाघ्राय राघवम् ॥ १-७७-५rAmasya vacanaM zrutvA rAjA dazarathaH sutam । bAhubhyAM saMpariSvajya mUrdhni cAghrAya rAghavam ॥ 1-77-5On hearing the words of Rama king Dasharatha hugged his son with both of his arms, and kissed on the forehead of Raghava. ॥ 1-77-5॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/4सन्दिशस्व महाराज सेनां त्वच्छासने स्थिताम् । शासनं काङ्क्षते सेना चातकालिर्जलं यथा १-७७-४sandizasva mahArAja senAM tvacchAsane sthitAm । zAsanaM kAGkSate senA cAtakAlirjalaM yathA 1-77-4The army which is under your command, oh ! King, is awaiting your orders like the chatakas awaiting water. Direct them (to proceed). ॥ 1-77-4॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/3जामदग्न्यो गतो रामः प्रयातु चतुरङ्गिगिणी । अयोध्याभिमुखी सेना त्वया नाथेन पालिता ॥ १-७७-३jAmadagnyo gato rAmaH prayAtu caturaGgigiNI । ayodhyAbhimukhI senA tvayA nAthena pAlitA ॥ 1-77-3- 'Parashurama, son of Jamadagni, has gone. Let the four divisions of the army of which you are the commander proceed towards Ayodhya. ॥ 1-77-3॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/2अभिवाद्य ततो रामो वसिष्ठ प्रमुखानृषीन् । पितरं विह्वलं दृष्ट्वा प्रोवाच रघुनंदनः ॥ १-७७-२abhivAdya tato rAmo vasiSTha pramukhAnRSIn । pitaraM vihvalaM dRSTvA provAca raghunaMdanaH ॥ 1-77-2Thereafter Rama, the descendant of the Raghus, paid obeisance to Vashishtha and other rishis, and having seen his father who appeared agitated said ॥ 1-77-2॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/77/1गते रामे प्रशांतात्मा रामो दाशरथिर्धनुः । वरुणायाप्रमेयाय ददौ हस्ते महायशाः ॥ १-७७-१gate rAme prazAMtAtmA rAmo dAzarathirdhanuH । varuNAyAprameyAya dadau haste mahAyazAH ॥ 1-77-1When Parashurama departed, Rama, son of Dasharatha with a serene mind gave the bow ( of Vishnu ) along with the arrow to Varuna god of immeasurable strength. ॥ 1-77-1॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/76/24रामं दाशरथिं रामो जामदग्न्यः प्रशस्य च । ततः प्रदक्षिणीकृत्य जगामात्मगतिं प्रभुः ॥ १-७६-२४rAmaM dAzarathiM rAmo jAmadagnyaH prazasya ca । tataH pradakSiNIkRtya jagAmAtmagatiM prabhuH ॥ 1-76-24Parashurama, the competent son of Jamadagni, having praised Rama, the son of Dasharatha circumambulated him and left for his abode. ॥ 1-76-24॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/76/23ततो वितिमिराः सर्वा दिशा चोपदिशस्तथा । सुराः सर्षिगणाः रामं प्रशशंसुरुदायुधम् ॥ १-७६-२३tato vitimirAH sarvA dizA copadizastathA । surAH sarSigaNAH rAmaM prazazaMsurudAyudham ॥ 1-76-23Thereafter all the quarters including the intermediaries were cleared of darkness. Hosts of sages with gods extolled Rama in whose hands the bow ( of Vishnu ) was upraised. ॥ 1-76-23॥