Search
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/20भजन्त्येते यथाकाममश्वानारुह्य शीघ्रगान् । एते भ्राजन्ति संहृष्टा गजानारुह्य सादिनः ॥ २-९६-२०bhajantyete yathAkAmamazvAnAruhya zIghragAn । ete bhrAjanti saMhRSTA gajAnAruhya sAdinaH ॥ 2-96-20These men mounted on swiftlymoving horses are following the post. The riders of elephants mounted on the elephants look cheerful. ॥ 2-96-20॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/19असौ हि सुमहास्कन्धो विटपी च महाद्रुमः । विराजते महासैन्ये कोविदारध्वजो रथे ॥ २-९६-१९asau hi sumahAskandho viTapI ca mahAdrumaH । virAjate mahAsainye kovidAradhvajo rathe ॥ 2-96-19There the emblem of the great Kovidara tree of very large trunk spread with many branches shines brilliantly atop the chariot. ॥ 2-96-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/18एष वै सुमहाञ्छ्रीमान्विटपी सम्प्रकाशते । विराजत्युद्गतस्कन्धं कोविदारध्वजो रथे ॥ २-९६-१८eSa vai sumahAJchrImAnviTapI samprakAzate । virAjatyudgataskandhaM kovidAradhvajo rathe ॥ 2-96-18There on that chariot, is a banner shining brilliantly with the emblem of a lofty majestic Kovidara tree with a large trunk. ॥ 2-96-18॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/17सम्पन्नं राज्यमिच्छंस्तु व्यक्तं प्राप्याभिषेचनम् । आवां हन्तुं समभ्येति कैकेय्या भरतः सुतः ॥ २-९६-१७sampannaM rAjyamicchaMstu vyaktaM prApyAbhiSecanam । AvAM hantuM samabhyeti kaikeyyA bharataH sutaH ॥ 2-96-17- 'It is evident that Kaikeyi's son Bharata, who has been consecrated, is coming to slay both of us desiring the prosperous kingdom (to be without obstacles). ॥ 2-96-17॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/16एवमुक्तस्तु रामेण लक्ष्मणो वाक्यमब्रवीत् । दिधक्षन्निव तां सेनां रुषितः पावको यथा ॥ २-९६-१६evamuktastu rAmeNa lakSmaNo vAkyamabravIt । didhakSanniva tAM senAM ruSitaH pAvako yathA ॥ 2-96-16Hearing the words of Rama, enraged Lakshmana, like a flaming fire as if he would reduce the army to ashes, replied ॥ 2-96-16॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/15तं रामः पुरुषव्याघ्रो लक्ष्मणं प्रत्युवाच ह । अङ्गावेक्षस्व सौमित्रे कस्येमां मन्यसे चमूम् ॥ २-९६-१५taM rAmaH puruSavyAghro lakSmaNaM pratyuvAca ha । aGgAvekSasva saumitre kasyemAM manyase camUm ॥ 2-96-15Rama the best among men replied to Lakshamana, 'Oh ! Lakshmana, look properly and tell me to whom do you think this army might belong'. ॥ 2-96-15॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/14अग्निं संशमयत्वार्य स्सीता च भजतां गुहाम् । सज्यं कुरुष्व चापं च शरांश्च कवचं तथा ॥ २-९६-१४agniM saMzamayatvArya ssItA ca bhajatAM guhAm । sajyaM kuruSva cApaM ca zarAMzca kavacaM tathA ॥ 2-96-14- 'Oh ! noble one, put out the sacred fire (Agnihotra) and let Sita take refuge in the cave. String your bow and keep the arrows ready. Put on your armour.' ॥ 2-96-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/13तामश्वगजसम्पूर्णां रथध्वजविभूषिताम् । शशंस सेनां रामाय वचनं चेदमब्रवीत् ॥ २-९६-१३tAmazvagajasampUrNAM rathadhvajavibhUSitAm । zazaMsa senAM rAmAya vacanaM cedamabravIt ॥ 2-96-13He (Lakshmana) informed Rama about the army full of horses and elephants and decorated with chariot banners and said these words ॥ 2-96-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/12उदङ्मुखः प्रेक्षमाणो ददर्श महतीं चमूम् । रथाश्वगजसम्बाधां यत्तैर्युक्तां पदातिभिः ॥ २-९६-१२udaGmukhaH prekSamANo dadarza mahatIM camUm । rathAzvagajasambAdhAM yattairyuktAM padAtibhiH ॥ 2-96-12Turning his face to the north, he beheld a vast army consisting of chariots, elephants and horses and a well equipped infantry. ॥ 2-96-12॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/11स लक्ष्मणः सन्त्वरितः सालमारुह्य पुष्पितम् । प्रेक्षमाणो दिशः सर्वाः पूर्वाम् दिशम् अवैक्षत ॥ २-९६-११sa lakSmaNaH santvaritaH sAlamAruhya puSpitam । prekSamANo dizaH sarvAH pUrvAm dizam avaikSata ॥ 2-96-11Lakshmana hurriedly climbed a flowering sala tree, surveyed in all directions and fixed his gaze on the east. ॥ 2-96-11॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/20भजन्त्येते यथाकाममश्वानारुह्य शीघ्रगान् । एते भ्राजन्ति संहृष्टा गजानारुह्य सादिनः ॥ २-९६-२०bhajantyete yathAkAmamazvAnAruhya zIghragAn । ete bhrAjanti saMhRSTA gajAnAruhya sAdinaH ॥ 2-96-20These men mounted on swiftlymoving horses are following the post. The riders of elephants mounted on the elephants look cheerful. ॥ 2-96-20॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/19असौ हि सुमहास्कन्धो विटपी च महाद्रुमः । विराजते महासैन्ये कोविदारध्वजो रथे ॥ २-९६-१९asau hi sumahAskandho viTapI ca mahAdrumaH । virAjate mahAsainye kovidAradhvajo rathe ॥ 2-96-19There the emblem of the great Kovidara tree of very large trunk spread with many branches shines brilliantly atop the chariot. ॥ 2-96-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/18एष वै सुमहाञ्छ्रीमान्विटपी सम्प्रकाशते । विराजत्युद्गतस्कन्धं कोविदारध्वजो रथे ॥ २-९६-१८eSa vai sumahAJchrImAnviTapI samprakAzate । virAjatyudgataskandhaM kovidAradhvajo rathe ॥ 2-96-18There on that chariot, is a banner shining brilliantly with the emblem of a lofty majestic Kovidara tree with a large trunk. ॥ 2-96-18॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/17सम्पन्नं राज्यमिच्छंस्तु व्यक्तं प्राप्याभिषेचनम् । आवां हन्तुं समभ्येति कैकेय्या भरतः सुतः ॥ २-९६-१७sampannaM rAjyamicchaMstu vyaktaM prApyAbhiSecanam । AvAM hantuM samabhyeti kaikeyyA bharataH sutaH ॥ 2-96-17- 'It is evident that Kaikeyi's son Bharata, who has been consecrated, is coming to slay both of us desiring the prosperous kingdom (to be without obstacles). ॥ 2-96-17॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/16एवमुक्तस्तु रामेण लक्ष्मणो वाक्यमब्रवीत् । दिधक्षन्निव तां सेनां रुषितः पावको यथा ॥ २-९६-१६evamuktastu rAmeNa lakSmaNo vAkyamabravIt । didhakSanniva tAM senAM ruSitaH pAvako yathA ॥ 2-96-16Hearing the words of Rama, enraged Lakshmana, like a flaming fire as if he would reduce the army to ashes, replied ॥ 2-96-16॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/15तं रामः पुरुषव्याघ्रो लक्ष्मणं प्रत्युवाच ह । अङ्गावेक्षस्व सौमित्रे कस्येमां मन्यसे चमूम् ॥ २-९६-१५taM rAmaH puruSavyAghro lakSmaNaM pratyuvAca ha । aGgAvekSasva saumitre kasyemAM manyase camUm ॥ 2-96-15Rama the best among men replied to Lakshamana, 'Oh ! Lakshmana, look properly and tell me to whom do you think this army might belong'. ॥ 2-96-15॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/14अग्निं संशमयत्वार्य स्सीता च भजतां गुहाम् । सज्यं कुरुष्व चापं च शरांश्च कवचं तथा ॥ २-९६-१४agniM saMzamayatvArya ssItA ca bhajatAM guhAm । sajyaM kuruSva cApaM ca zarAMzca kavacaM tathA ॥ 2-96-14- 'Oh ! noble one, put out the sacred fire (Agnihotra) and let Sita take refuge in the cave. String your bow and keep the arrows ready. Put on your armour.' ॥ 2-96-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/13तामश्वगजसम्पूर्णां रथध्वजविभूषिताम् । शशंस सेनां रामाय वचनं चेदमब्रवीत् ॥ २-९६-१३tAmazvagajasampUrNAM rathadhvajavibhUSitAm । zazaMsa senAM rAmAya vacanaM cedamabravIt ॥ 2-96-13He (Lakshmana) informed Rama about the army full of horses and elephants and decorated with chariot banners and said these words ॥ 2-96-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/12उदङ्मुखः प्रेक्षमाणो ददर्श महतीं चमूम् । रथाश्वगजसम्बाधां यत्तैर्युक्तां पदातिभिः ॥ २-९६-१२udaGmukhaH prekSamANo dadarza mahatIM camUm । rathAzvagajasambAdhAM yattairyuktAM padAtibhiH ॥ 2-96-12Turning his face to the north, he beheld a vast army consisting of chariots, elephants and horses and a well equipped infantry. ॥ 2-96-12॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/96/11स लक्ष्मणः सन्त्वरितः सालमारुह्य पुष्पितम् । प्रेक्षमाणो दिशः सर्वाः पूर्वाम् दिशम् अवैक्षत ॥ २-९६-११sa lakSmaNaH santvaritaH sAlamAruhya puSpitam । prekSamANo dizaH sarvAH pUrvAm dizam avaikSata ॥ 2-96-11Lakshmana hurriedly climbed a flowering sala tree, surveyed in all directions and fixed his gaze on the east. ॥ 2-96-11॥